I veckan hade hotellkedjan Clarion Hotel Sense audition för att rekrytera anställda till ett 40-tal fasta tjänster i Luleå. De hade en musikaudition också, men flertalet deltagarna sökte alltså jobb genom audition.
Idol för jobb liksom.
Hotellet hade ordnat gratis bussar och 500 personer var intresserade.
På Nordkalotthotellet hjälpte "Talangjägare", med vita band över axeln, alla tillrätta. De arbetssökande hade fått nummerlappar på bröstet och stämningen var uppsluppet nervös. De satt och väntade i sofforna eller minglade i stora konferenssalen där en dj spelade. Det bjöds på frukt och kaffe.
Rekryteringen liknade en tävling, dock utan tv-programmet Idols elaka jury, som här hade bytts ut mot en vänlig.
De sökande hade två minuter på sig för att göra intryck.
Jag måste säga att jag var kritiskt till tilltaget när jag klev in bland alla nervösa arbetssökande. Jag tyckte att det lät oseriöst.
Är det verkligen värdigt att ha sina framtida anställda att köa med nummerlapp på bröstet för att på två nervösa minuter göra sig själv rättvisa för ett jobb?
När jag varit där och pratat med folk har jag ändrat uppfattning.
Juryn bedömde fem punkter: första intryck, performance (på svenska, presentation), personlig och passionerad, kroppsspråk och attityd och trovärdighet i sig själv.
Alltså, det man bedömer är inte de sökandes yrkeskunskaper.
Här kan man ju invända att det måste vara fel. Det är väl kompetensen som ska gå först. Det finns ju folk som utbildar sig för jobb i branschen. Ska inte det räknas?
Ja, det ska det förstås.
Social kunskap är också en merit. Att ett företag beroende av bra service vill få tag i människor med den fallenheten är inget att bli förvånad över.
Men sedan är det så att det aldrig har varit så att endast kunnande och kompetens varit avgörande vid tjänstetillsättningar, det har inte minst kvinnor fått uppleva.
Det bästa sättet att få jobb traditionellt är väl kontakter, i det här fallet träffade arbetsgivaren alla som kom.
Det här rekryteringsförfarandet ger möjligheter för många som annars inte skulle komma på tal och som aldrig ens blivit kallade till intervju. Allt syns inte i ett cv och för till exempel unga utan referenser och arbetslivserfarenhet kan en direktkontakt med arbetsgivare vara ett steg in i arbetslivet.
Sahar Gharaee, var en av dem som sökte jobb. Efter att hon träffat juryn pratade jag med henne. Hon berättade att hon vanligtvis sorteras bort på grund av hennes namn.
– Därför tycker jag den här formen är mycket bättre. Det var jättekul, sade hon.
Att bara ha två minuter på sig att berätta varför just du ska bli arbetsgivarens val är ett onödigt stressigt sätt att söka jobb på. Det sätter betydligt större press på de arbetssökande än en vanlig anställningsintervju.
Det här sättet att rekrytera på passar inte alla, men å andra sida, vilket sätt gör det.
Vi får nog vänja oss i att företag använder okonventionella rekryteringsmetoder. Att en jobbaudition blir lite av ett jippo sväljer jag, om det görs med respekt. Många gör allt de kan för ett arbete och det får aldrig bli ovärdigt.