”Det kommer aldrig att fungera i minus trettio och snöstorm” är mer eller mindre ett standardsvar när ny teknik diskuteras. Må det handla om elbilar, solceller eller dagens ämne som är självkörande, autonoma fordon. Mina tankar har kretsat mycket omkring detta den senaste tiden och ju mer jag lär mig, desto mer häpnar jag över utvecklingen. I mitt sinne försöker jag föreställa mig de gigantiska omvälvningar som samhället står inför med tekniken som nu knackar på vår dörr.
”Det går inte att stoppa utvecklingen” säger Michigans borgmästare Rick Snyder i en tv-intervju efter det blivit klart att autonoma fordon nu får köra på gatorna i staden utan varken förare, ratt eller pedaler. ”Det enda som händer då är att utvecklingen och jobben flyttar till en annan plats.” Det är en svindlande tanke att det inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att köra omkring bussar, taxibilar, långtradare och andra fordon på vägarna utan en förare bakom ratten. Jag föreställer mig hur man sätter sig i bilen hemma och vaknar upp utvilad drygt tre timmar senare till en dag på fjället i Riksgränsen, eller till en havsfisketur i Norge. Det finns onekligen en hel del fördelar när man tänker efter.
Det är lätt att förstå människors motvilja i att möta en ”dator” ute på vägarna. För min egen del så känns ett system med flera säkerhetskretsar, där ett tar över om ett annat slutar fungera, betydligt säkrare än en människa. Jag möter mycket hellre en autonom bil ute på vägarna än en förare som är rattonykter, drabbas av akut sjukdom eller som tittar på mobilen bakom ratten. Ett system blir inte trött av att köra timmar i sträck. Det tappar aldrig koncentrationen och får aldrig panik när fästet plötsligt släpper på en isig väg. Det kör inte för fort och utför endast vad den är byggd för, nämligen att framföra fordonet dit du vill på ett säkert sätt. Hur långt bort i framtiden är då ett helt autonomt fordon som i alla lägen klarar av det som en människa kan och ännu bättre? Buden varierar hos utvecklarna, men allt mellan ett till tio år nämns.
Vad kommer att hända med yrkesförarna i framtiden? Vem ska ställas till svars vid en olycka? Frågorna som dyker upp är många och komplicerade. Det finns dock även en hel del goda aspekter. Äldre människor kan behålla bilen långt in i ålderdomen för att kunna ta sig ut för att handla och utföra ärenden. Människor med rörelsehinder får en förbättrad livskvalité och större frihet. Det viktigaste av allt är ändå att säkerheten på vägarna kommer att förbättras radikalt. Enligt WHO förolyckades under förra året cirka 1,3 miljoner människor i trafiken runt om i världen. Autonoma fordon beräknas kunna minska antalet olyckor med upp till nittio procent och samhällsvinsten blir i det fallet näst intill oräkneligt.
Snart är dagen här då vi möter en autonom bil eller lastbil på vår väg mot Luleå eller Kiruna. Fram tills dess har vi tid på oss att fundera över alla frågor som dyker upp i dess kölvatten. Jag är fullständigt övertygad om att vi inom några år kommer att likställa manuell bilkörning med att stå i den ringlande kön till Posten för att betala våra räkningar som vi gjorde i forntiden. Bortkastad tid som kunde använts bättre. Istället för att som vanligt säga ”Det kommer aldrig fungera i minus trettio och snöstorm” så tycker jag att vi säger något annat den här gången. ”Kom hit med systemet så får vi det att fungera i köld och snöstorm. Är det något vi kan bäst i världen så är det att få saker att fungera i just sådant väder.”