PETER PÅHLMAN: En kortvarig framgångs- saga

Ibland lyckas man, ibland inte. Vissa gånger lyckas men nästan, och det är på ett sätt värre än att inte lyckas alls. 2007 höll indiespelutvecklarna Silent Grove en presskonferens om sitt strategirollspel Dawnspire, som året innan vunnit pris på Swedish Game Awards. Det talades mycket om spelets stora fanbase och om alla de möjligheter som en eventuell utgivare skulle kunna skapa. Spelet i sig var aldrig en självklar klassiker, men det tilltalade en växande skara onlinespelare. Silent Grove verkade veta vad de höll på med. En stor del av Sveriges spelbransch nickade instämmande.
- Man hoppas på att kunna gå på Åhléns och lyfta upp vårt spel, sa en entusiastisk Henrik Öquist under en intervju med spelprogrammet Unpause.
Ganska exakt två år senare pryds Dawnspires webbsida av en söndrig gravsten med texten R.I.P 2006-2008. Ett dåligt formulerat förläggaravtal, dalande engagemang eller svikande fans? Något var det som gick fel.
Silent Grove är ett tydligt exempel på hur svår branschen kan vara. Trots utmärkelser, popularitet och en god kundrelation är det väldigt svårt att överleva. Ett independentskapande innebär aldrig att man kan göra spel för nöjes skull. Även ett oberoende företag eller team behöver en viss slags ekonomisk och personlig stimulans för att orka, och kunna, kämpa med sina visioner.
- Vi tar ett steg i taget, sa Henrik Öquist i slutet av intervjun.
Ibland blir det dessvärre ett steg bakåt.