Granit klär inte människor
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så här är det: Man tjänar ingenting på att vända andra kinden till vid strid.
Det är very old fashion. Vänder man andra kinden till fortsätter slagen och till slut svider det in bakom skinnet och in i hjärtat och luckrar upp hela kroppen. My god. Det kan bli riktigt, riktigt illa. Min förhoppning på godhet och ärlighet och snällhet har ju varit helt sinnessjuk barnslig.
Så här är det: Rovdjuren känner blodvittring och attackerar. De attackerar hårt och utan nåd. Det är deras instinkt och det kan du inte göra något åt förutom att skydda dig. Låt dem inte känna blodvittring.
Nu är min ambition att bli stålmänniska. Untouchble. Möta stålblick med stålblick. Is möter is. Nya regler. Nya tider. No more old fashion. Så här ska man göra för att överleva: Kryp in i ett stenhårt skal, tänk yta och låt inte ytan krackelera. Rusta för kriget som pågår där ute. In i matchen med rustning.
Var granit. Tänk granit. Bli granit.
Nej, vänta nu. Jag ändrar mig igen. Granit? Är det jag? Behöver världen bli hårdare? Vill jag bidra till en kallare plats här på jorden? Är det verkligen old fashion att vara snäll? Det känns inte rätt i magen. Jag vill ju vara snäll - egentligen. Jag vill ju försöka vara juste. Jag vill inte bli iskall och superhård och framförallt vill jag inte vara granit. Det är så hårt att krama grantitmänniskor. Det är skönare att ge en människa av vanligt kött och blod en omfamning. Man kan känna människans hjärta slå då - dunk- dunk.
Okej då - ibland gör det lite ont där ute när man inte har någon stålrustning på sig. Men jag får ju komma hem på kvällen, till mitt kedjehus. Och där i småbarns-villervallan gör det inte ont. Där skriks det, där kräks det, där lagas det mat och utkämpas bataljer om leksaker. Där tittas det på bolibompa i söndriga pyjamasar och där blir man trött. Men ont gör det inte. Där kramas det och pussas det och där finns det kärlek. Där är livet på riktigt och där inser jag att jag klarar av stötar. Många stötar. Bara jag får komma hem.
Så glöm allt om granit. Det var inte meningen att bli bitter för en sekund. Men arbetsdagen har varit lång idag. Nu ska jag åka hem och försöka att aldrig glömma att granit verkligen inte klär människor.