Prostitution innebär snabba pengar, men i sexhandelns spår följer ofta våld, psykiskt lidande och missbruk. Inte sällan är det samvetslösa män som tar hand om pengarna och utnyttjar kvinnor som på olika sätt hamnat i beroendeställning till dem. Detta för att andra – oftast män även där – ska få tillfredsställa sin sexuella lusta.
NSD:s artikelserie om sexhandeln i östra Norrbotten har visat på en omfattande verksamhet som pågår helt öppet. I granskningen har vår reporter Linda Danhall visat på dess olika ansikten, konsekvenser och ordningmaktens fullkomliga handfallenhet inför handeln med kvinnors kroppar. Hennes journalistik blottlägger en verklighet som inte syns i brottsstatistiken.
Jag har inte på fötterna att kritisera de enskilda poliser som verkar i östra Norrbotten. Däremot finns uppenbarligen ett flagrant systemfel när polismakten saknar både verktyg och intresse för att ens utreda dessa brott, som rör sig obehindrat över gränserna mellan Sverige, Finland och Ryssland. I Norrbotten har endast en enda utredning om köp av sexuell tjänst och koppleri gjorts sedan 2010.
Jag kommer osökt att tänka på sagan "Folk och rövare i Kamomilla stad", skriven av Norges egen Astrid Lindgren – Thorbjørn Egner. Det är en bedårande berättelse om livet i idyllen, en övertygande besjungning av alla människors godhet innerst inne.
Ordningen i den lilla staden upprätthålls av den vänlige överkonstapel Bastian, som med orden ”man ska alltid bjuda till” hoppas att alla ska vara snälla mot varandra. När stadens handlare avkräver den konflikträdde poliskonstapeln aktion mot de tre rövare som stör friden kommer dikt och verklighet otäckt nära varandra:
”Det var tråkigt att höra. Jag ska genast skriva upp det i min bok.”
Det är en sak att polismakten tvingas prioritera sina resurser. Det är en annan att man uppenbarligen rycker på axlarna åt det som faktiskt enligt svensk lag är att betrakta som en systematisk brottslighet.
Eländet drabbar främst kvinnor. I en avkrok av Sverige. Det är lätt att bli konspiratorisk.
I sagoboken skapar naiviteten ett rörande intryck. I verkligheten innebär den brutal cynism och likgiltighet. Det går ut över främst kvinnor varje dag och är fullkomligt oacceptabelt i ett rättssamhälle.