Redan i unga år var jag intresserad av insekter. Som ihärdig maskmetare hade jag upptäckt att öringarna i ån var uppe och tog för sig av olika flygfän. Flugbindningen började därför lite trevande, eftersom det på den tiden inte fanns någon specialaffär gällande bindmaterial. Krokarna fanns hos morfar och tillbehören luggade jag från korna, grisarna, hönsen och hästen. För att nu inte säga hur arg mamma blev när jag nallade färggranna trådar från tröjor och trasmattor.
När jag var femton år fick jag ett nytt kastspö av pappa, ett kombinationsspö mellan fluga och spinn som kallades för ABU Combino. Naturligtvis var det nya spöet lite för mjukt för spinnrullen och lite för styvt för flugfisket. Allt eftersom det praktiska fisket skapade nya erfarenheter, kunde jag också skapligt hantera redskapet. Jag tror att de åren var de lyckligaste i mitt liv. Idag har jag ett oräkneligt antal spön och lådvis med rullar, men lyckligare är jag absolut inte.
Nya tider.
Så hände något som fick mitt flugfiskeintresse att accelerera å det häftigaste. Den kände flugfiskaren Allan Petersson i Husqvarna startade upp det första flugbindarföretaget i landet, året var 1964 och firman fick namnet Fly-Dressing.
Efter en sommar i planteringsskogen hade jag råd att köpa mitt första professionella bindstäd, ett Crambrook från Veniards. Städet kostade 38 kr och det använder jag fortfarande. Nytt flugbindarmaterial kom till, som tuppnackar, bindtrådar i olika färger, trådrullshållare, silvertinsel och guldribbing. Korna och hönsen kunde äntligen andras ut.
Det märkliga med den tiden var att det inte fanns några svenska flugbindarböcker att tillgå. Jag fick sköta entomologin själv, studera vad som flöt på vattenytan och försöka att binda imitationerna så bra som möjligt.
Några viktiga hörnpelare i den fortsatta historiebeskrivningen var den legendariske flugfiskaren och konstnären Rolf Smedmans upptäckt i en redskapsaffär i Sundsvall, jag tror året var 1965. Där fanns en ask med flugor, bundna av den franske entomologen Tony Burnand. Intresset föll direkt på den vackra nattsländekreationen Européa 12, sedan länge en måstefluga för oss flugspönötare. Efter den dagen blev flugan ett begrepp i det här landet.
Den första boken.
Några år efter Smedmans upptäckt kom den första flugbindarboken ut på svenska, ”Den fulländade flugbindaren” (1972) av just Rolf Smedman och Bill Sjöström. Lyckan var gjord. Sedan dess har allt gått med en rasande fart, likartade böcker har tryckts i massor, filmer är gjorda på samma teman och mönsterbeskrivningarna finns i hundratusentals.
Den största innovation gällande dunkrokar var utan tvekan holländaren Hans v. Klinkens odödliga Klinkhamer. I stället för att binda hacklet som ett vanligt kraghackel, band han upp hacklet horisontellt runt vingen, parachutehackel som vi freaks brukar säga. Detta hände i början på 90-talet och aldrig mer skulle flugbindningen bli som förr. Numera anser nog de flesta flugfiskare att kreationen även kan imitera en flytande nattslända, eller till och med en kläckande sådan.
Kanske har ändå en svensk konstruerat den största enskilda uppfinningen någonsin inom flugfiskevärden, åtminstone under min tid. Jag tänker på teknikgeniet Kurt Danielsson från Smedjebacken, som några år in på 80-talet presenterade den första storspolerullen, på den tiden kallad LOOP. Tio år senare fabricerade de flesta rulltillverkarna i världen rullar som liknade den odödliga konstruktionen. Storspolen hade kommit för att stanna.
Månadens fluga gör entré.
Jag har under fem års tid arbetat med något som heter ”Månadens fiskeprofil” på NSD:s webbsida om fiske. Det blev sammanlagt 60 intressanta personligheter. I januari 2016 startar jag upp en ny serie, nämligen ”Månadens fluga” med historia och bindbeskrivning.
GOD JUL!