Tipsa oss! Den uppmaningen står varje dag på vår förstasida och på webben. Era tips är viktiga för oss och det kan gälla allt från små vardagshändelser till de stora scoopen.
I förra veckan avslöjade vi att Bodenprofilen Lars Olofsson, vd för Peabägda Asfaltsbeläggningar, misstänks för mutbrott tack vare ett tips.
Vi fick veta att Olofsson utreds av åklagare, misstänkt för att ha byggt ett privat stall till en projektledare inom Trafikverket samtidigt som Asfaltbeläggningar gjorde affärer med Trafikverket.
Det handlade om affärer för stora summor som åklagaren granskar.
Under åren 2008 till 2011 vann Asfaltbeläggningar i Boden fyra upphandlingar till ett värde av 96 miljoner kronor. Och gemensam nämnare för de fyra kontrakten är att den misstänkte projektledaren arbetat med underlaget till upphandlingarna.
Det var onekligen ett högintressant tips.
Efter att ha diskuterat argument för och emot bestämde vi oss för att publicera namn och bild på Lars Olofsson stort uppslaget i tidningen.
Trots att han i detta skede bara är misstänkt för brott.
Det kanske kan tyckas vara ett tufft beslut att ta mot en enskild person.
Men skälen var flera och publicistiskt avgörande.
Företaget Peab har tidigare figurerat i muthärvor runt om i landet och nu misstänks ännu ett Peabföretag för samma brott.
Dessutom är vd:n en av Bodens mest kända företagarprofiler och en inflytelserik affärsman.
Han är helt enkelt offentlig person.
Just det väger tungt vid publiceringsbeslut som detta.
Ju mer offentlig en person kan anses vara desto mer får den tåla.
Det är också skälet till att vi inte namnpublicerade den projektledare på Trafikverket som också misstänks för inblandning i härvan.
Brottet projektledaren misstänks för är allvarligt, men personen har inte samma allmänintresse då denne inte kan anses vara en offentlig person.
? ? ? En viktig pusselbit i granskningen av Peab var offentlighetsprincipen. Kontrakten är offentliga handlingar och våra journalister begärde ut dem från Trafikverkets arkiv för att själva kunna läsa dokumenten.
I ljuset av det är det märkligt att Sverige, som har världens äldsta tryckfrihetsförordning, har en regering som konsekvent lägger fram förslag som hotar eller hindrar journalistisk verksamhet. Exemplen är många – den nya kreditupplysningslagen, den nya fotolagen mot ”kränkande fotografering”, förslaget om ny lag för ”spioneri”.
Oftast stiftas lagarna i goda syften – men ibland gömmer sig djävulen i den goda viljan. Och varje gång lagstiftarna naggar tryckfrihetslagarna i kanten blir det lite svårare att granska vårt samhälle – oavsett om det gäller regeringen eller en misstänkt muthärva i Boden.