Idol är programmet vi älskar att hata. Det känns som att det är fult att tycka om kommersiella tv-program och musik i dag. Precis som med Melodifestivalen är det inte alla som vill erkänna att de tittar på det. Men ändå säger tittarsiffrorna annat.
När det gäller Idols framfart i Luleå har det inte heller bara varit positiva röster.
Det har varit mycket snack om huruvida det är rätt att Luleå kommun går in och sponsrar ett evenemang som Idol. Jag har inte tänkt komma med någon pekpinne om jag tycker att det är rätt att använda skattepengar eller inte. Det jag kan säga är att det är fruktansvärt roligt att Luleå faktiskt får chansen till något sådant här.
Luleå Hockey i all ära men det är bra att även de som har andra intressen än sport, vare sig de erkänner det eller inte, har möjlighet att besöka en arena för underhållning. Med andra ord är det kul att det händer något i Luleå.
Jag tror inte att marknadsföringen som Idol för med sig innebär ett stort ökat flöde av turister i framtiden. Det jag däremot vet är att det har betytt att tillströmningen av folk till Luleå har ökat under veckan. Dels har publik från andra delar av Norrbotten kommit men det man kanske glömmer bort är att ett arrangemang som Idol kräver väldigt mycket personal. Många av dem skulle aldrig ha satt sin fot i Luleå om det inte vore för att de blev kallade hit på grund av arbetet.
Idol lockar så klart även en stor skara journalister och då främst från kvällstidningarna. Jag njuter av att höra dem prata om hur det är här uppe och det för tankarna till vad jag har upplevt i pressrummet.
Tre reportrar från en kvällstidning skulle ta en bildbyline från Arcushallen och de diskuterade om den skulle tas utomhus i snön. De kom snabbt på andra tankar "eftersom det är så kallt ute" och det slutade med att de tog bilden inomhus mot en vägg i stället.
Vid ett annat tillfälle kom en reporter in och behövde översättning av vad en norrbottning hade sagt för att hon inte förstod meningsuppbyggnaden. En av hennes medarbetare gav till svar att det är helt enkelt så man pratar här uppe.
Jag förde ett samtal med en annan reporter, även han från kvällspressen, som kände till att jag jobbar för en av lokaltidningarna här. Han tittade på systemkameran som jag bar på och frågade om jag är "en sådan där multijournalist som både fotar och skriver". Jag kände mig lite grann som ett sällsynt djur på zoo som han fascinerades över. På de större tidningarna är det nämligen ovanligt med multijournalister av det slaget.
Det fortsatte i den här stilen under uppvärmingen före Idol-sändningen. Komikern Jakob Öqvist skojade friskt med norrbottningarna och körde skämt som: "Är inte norrbottningar som kurder? Alla fördomar stämmer".
Jag har även träffat idolerna och frågat hur de tycker att det är i Norrbotten. Andreas Weise har uppmärksammat det lugna tempot och insett att det faktiskt inte behöver vara till en nackdel. Han tycker att det är något storstadsborna borde ta efter med tanke på deras hektiska liv.
Jag tycker att det är roligt att de här personerna får uppleva Norrbotten, även om det är tack vare Idol och inte för att de själva har valt att åka på en privat resa hit.
Men framför allt är det roligt för norrbottningarna att uppleva Idol. Stämningen i Arcushallen i går kväll var riktigt mäktig när
7 500 personer ställde sig upp och skrek "Luleå, Luleå, Luleå".
Idol skapade en mäktig stämning
Andreas Weise fick inget högt betyg av Idoljuryn efter sitt framträdande.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.