Visst minns ni Robinson-Robban?
Klart att ni gör.
Under mina första år som nöjesredaktör på NSD, i början av 2000-talet, hade vi ofta kontakt och det var få som skapade lika stora rubriker. Efter Expedition: Robinson 1999 blev Gällivaregrabben Robert Andersson ett bisarrt partymonster, cyniskt regisserad av Mikael Brinkenstierna som anordnade barturnéer där Robinson-Robban spydde på kommando, doppade pungen i drinkar och hade vilda sexorgier med Linda Rosing och många andra.
Detta var dokusåpornas första ”gyllene” epok och någonstans mitt i kaoset hamnade vi vid samma bord, tror det var när Mathias ”Jokkmokk” Enlund segrade i TV3:s numera bortglömda såpa Baren. Vi satt där och festade bland alla b-, c-, och x-kändisar när Robban böjde sig fram och nästan viskade:
– Du vet, jag vågar inte visa mig i Gällivare längre. Så fort jag kommer hem åker jag på stryk.
Han lät uppriktigt sorgsen.
Några år därpå gjorde Robinson-Robban en klassisk tv-sorti som den blå Viagramannen under en direktsänd Robinsonfest.
– Där hoppade Robban ut ur tv-historien för gott, sa programledaren Harald Treutiger.
Just då kändes det som en dödförklaring av hela tv-genren.
Vi sa hej då till Big Brother, Villa Medusa, Club Goa, allt vad de nu hette, och under många år förde dokusåpan en tynande tillvaro, ersatt av andra realitykoncept som Idol och kocktävlingar.
Men 2014 är dokusåpan på stark frammarsch igen. Femman dammade av Big Brother, medan TV3:s tittarmagnet har varit dejtingsåpan Paradise Hotel, där sexskandalerna har avlöst varandra.
Inte oväntat gästas ett av Luleås stora nöjesetablissemang av två PH-deltagare just i kväll.
En av årets mer udda nyheter var också denna – att fler hade sökt till TV3:s skandalsåpa än till landets lärarutbildningar (källa: eh, Lajkat).
Det säger något om vår samtid.
Likaså det faktum att min intervju med Åsa Vesterlund, Hortlaxtjejen i Svenska Hollywoodfruar, blev en av veckans mest lästa artiklar på NSD.se.
Samtidigt som landet paralyseras av en politisk kris och klyftorna växer mellan de folkvalda och folket, mellan rika och fattiga, utbildade och arbetslösa, så fortsätter dokusåporna att engagera mer än det mesta.
Historiekunniga vet att ”bröd och skådespel” har tystat medborgarnas missnöje i alla tider och deltagarna i Paradise Hotel kan enkelt jämföras med kombattanterna i romarrikets gladiatorspel.
Ett opium för folket, som en marxist skulle uttrycka det.
Det vore öppet mål att angripa dokusåporna för bristen på innehåll, fixeringen vid ytlighet och sex, för korkade könsroller och annat politiskt inkorrekt.När strålkastarna väl slocknar kastas deltagarna ut på bar backe, ofta utan utbildning och för evigt stämplade som ”Paradise Hotel-Smail” eller ”Big Brother-Linda”.
Men hey! Varför vara hycklande glädjedödare när jag själv gladeligen skrattar åt årets bästa klipp från Svenska Hollywoodfruar?
Kan ändå inte låta bli att tänka på Robinson-Robban. Han har försvunnit från rampljuset, är tvåbarnsfar i Bromma och jobbar som vägtransportledare numera. Bland senaste meriterna märks hans medverkan i TV4:s Talang 2010 som ”Mr Glupsk”, när han skulle slå nytt världsrekord i korvätning.
Jag hoppas att han är välkommen till Gällivare igen.
Och att Åsa Vesterlund någon gång får fira en god jul hemma i Piteå.