Nils Johansson: Johansson: Tänd lyset, för Guds skull

Samtidigt som miljontals flyktingar strömmar in över EU:s gränser, varnar alltfler för unkna värderingar och medeltida mörkermän inom den muslimska världen – och vilket allvarligt hot de utgör för våra ack-så-moderna västerländska ideal.

Högerdebattörer generaliserar kring hederskultur, medan TV4 avslöjar hur vårdcentraler i invandrartäta områden genomför oskuldskontroller på unga kvinnor.

Även Jonas Gardell, kärleksprofeten, hyllas för sin krönika om den utbredda homofobin bland imamer och andra strängt troende, vilket då kan inkludera den moské som ska byggas på Hertsön i Luleå.

Inom landets politiska, mediala etablissemang har det länge varit tabu att beröra frågorna, särskilt bland vänsterfeminister som slår politiskt korrekta knutar på sig själva.

Äntligen klarspråk! utropar nu alla Exponerat- och Fria tider-läsare.

För i skuggan av terrorhot och SD-framgångar börjar islamofobin bli rumsren.

Vilket hyckleri, ändå. Homohat och förtryck av kvinnor och barn existerar i alla möjliga trossamfund (i mansgrisiga subkulturer överhuvudtaget).

Några näraliggande exempel:

Jehovas vittnen, som rapporteras för systematiska barnövergrepp i Finland och som skoningslöst bryter med alla som inte följer i sina troende föräldrars fotspår (finns flera sorgliga öden bara i Norrbotten).

Tornedalens laestadianer, pinsamt rosenrasande när Pride kom till Pajala.

Den kvinnliga komministern inom Svenska kyrkan i Gällivare, som i fjol tvingades anmäla kyrkoherden och prästkollegan för mobbning – för att de var rabiata kvinnoprästmotståndare.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor, som vill försvaga aborträtten.

Under en promenad stannas jag upp av två tjejer i övre tonåren, som delar ut ett flygblad och frågar:

– Vill du bli mormon?

De kommer från USA, är på tvåårsmission och verkar övertygade om att rörelsen ska få fäste här.

– Mormonkyrkan har redan över 50 aktiva i Luleå och Boden. Häng med du också! säger de.

OMG. Vad är detta för dårskap? undrar jag medan Rapport visar ett inslag från Jerusalem, där judar och palestinier åter är i blodig konflikt, med hot om en ny intifada.

Ska vi behöva fortsätta dras med dessa våldsframkallande vidskepligheter i 2000-talet?

Har vi inte kommit ens en millimeter längre?

Jag är less på religion, helt enkelt.

Självklart finns det många ideella inom kyrkan som gör enorma insatser nu, när flyktingarna är i nöd, när uteliggarna och tiggarna inte längre har någonstans att värma sig.

Men när tron på högre makter övergår till bisarra moraluppfattningar, fördömanden och eviga heliga krig, då är det inte kul alls längre.

Oavsett om vi pratar islam, kristendom eller något annat.

Jag omfamnar kärleksbudskapen och rycks med i the gospel när djupt troende saxofonisten John Coltrane flyger iväg i ett solo i My favourite thing, men – förlåt Gud – passerade inte religionsutövningarna sina bäst före-datum redan på 1700-talet, i samband med Upplysningen?

Tänd lampan, dra upp persiennerna och slappna av.

Endast kungahuset känns mer omodernt i dag.