Johansson: Tummen ner, Facebook

Facebook lanserar en ogilla-knapp. Risken för mer mobbning i sociala medier och än mer syrefattiga åsiktsbubblor är uppenbar. Tummen ner för det, skriver nyhetskrönikören.

OGILLA? Facebook ska lansera en ogilla-funktion, meddelande vd Mark Zuckerberg i veckan.  Men NSD:s Nils Johansson tror inte att världen blir mer demokratisk och upplyst av detta - tvärtom.

OGILLA? Facebook ska lansera en ogilla-funktion, meddelande vd Mark Zuckerberg i veckan. Men NSD:s Nils Johansson tror inte att världen blir mer demokratisk och upplyst av detta - tvärtom.

Foto: JEFF CHU/TT

Krönika2015-09-17 21:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Aldrig tidigare har vi haft så mycket information att ta del av som just nu. Merparten gratis, några knapptryck bort i mobilen.

Paradoxen? Vi kanske aldrig tidigare har varit lika insnöade heller.

Men snälla gnälliga gammelmediagubbe, tänker ni nu.

Har jag helt missat vilken fantastisk visdomskälla internet är? Detta demokratiska paradis där alla gör sina röster hörda, sprider ”sanningar” som vi i pressen tystar ner?

Nej, jag har inte missat det.

Nätet innebär en enorm möjlighet att publicera texter, bilder, musik och filmer och what-have-you-not utan att passera ”gatekeepers” – ansvariga utgivare, förlagsredaktörer, feta skivbolagsdirektörer. och så vidare.

Ordet är fritt, power to the people, låt individen och konsten frodas bortom all kommersialism och yada yada.

Men 98 procent därute utgörs ändå av porr och reklam, sensationshistorier, ”knasiga” filmklipp, konspirationer, mera porr, söta djur och meningslös klickjakt.

Vår digitala uppmärksamhet räcker snart inte till något annat, vid sidan av ännu en tv-serie på Netflix.

Och så har vi de sociala medierna, där alltfler tillbringar alltmer av sin dyrbara tid.

Årliga Mediebarometern visar att vi numera ägnar minst dubbelt så lång tid på Facebook som på traditionella medier.

I åldersgruppen 15-24 år struntar merparten helt i tidningar, radio och tv, till förmån för exempelvis Youtube eller Snapchat.

Jesper Strömbäck, journalistikprofessorn, etablerade begreppet ”nyhetsundvikare”, en växande grupp människor som överger gammelmedia (från åtta till 17 procent mellan 1986 och 2013).

Ja, det ser mörkt ut för oss i landets mediehus.

Men tillåt mig vara pompös – läget är än mer akut för demokratin i stort.

Kalla mig partisk pappersromantiker men en fördel med tidningsblaskan, faktiskt också nyhetssajten, är att där finns information som vi inte själva valde att ta del av, utifrån egna särintressen, men som ändå fångar vår uppmärksamhet.

Och även om ”objektivitet” är ett omdiskuterat begrepp, finns i alla fall ambitionen att belysa en fråga utifrån så många perspektiv som möjligt.

Facebook och andra sociala medier fungerar ofta tvärtom.

Där umgås vi helst med likasinnade med samma värderingar, bakgrund och intressen som vi själva har.

Där bekräftar vi varandras egon och världsbilder, trycker slentrianmässigt ”gilla”, må det handla om främlingsfientlighet, populärvetenskapliga forskarrön, en YT-dokumentär eller vad som helst.

Inom den digitala gemenskapen är det så förförande enkelt att stärka vår övertygelse, vare sig vi röstar på V eller SD.

Men blir världen mer upplyst av dessa syrefattiga åsiktsbubblor, subjektiva tyckanden, paniska känsloyttringar och ogenerade egotrippar?

Eller blir vi ännu mer inskränkta, ännu mindre medborgare som tar del av något som angår oss alla?

Gör matten själv.

Att vd Mark Zuckerberg nu avslöjar att Facebook ska lansera en ogilla-knapp lär knappast förändra detta.

Funktionaliteten är ännu oklar, men med tanke på hur deras algoritmer fungerar lär vi bara bli mer tvärsäkra på att just vi har rätt och ni andra har fel.

Risken för åsiktsförföljelse, för att inte tala om ren mobbning, är uppenbar.

Samtidigt som nätjätten samlar in ännu mer personlig data om oss cirka 1,3 miljarder användare.

Information som lämpligen kan säljas till högstbjudande kommersiell aktör.

Ogilla på det.

Förbjudna frukter med Lana Del Rey Citat: Hur välkomnande är Luleå, Stålnacke?

Alla har sina ”guilty pleasures” och en av mina är Lana Del Rey.

Präktiga musikskribenter tycker att hon är ”hittepå” och har ifrågasatt ”äktheten” (zzzz…) ända sedan genombrottet – men vem frågar en författare eller skådespelare om deras verk är på riktigt?

Nya skivan Honeymoon släpps i dag och är elva solblekta vykort från Kalifornien som minner om ett svunnet Hollywood, där Nancy Sinatra trippar långsamt på syra och allting är beautiful and sad (and groovy).

Perfekt eskapism när världen ändå går i kras, som valium för en sargad själ.

”Hela mitt liv försvinner”

Malmbergetbon Anders Lind i chock efter LKAB:s besked att ytterligare uppemot 160 fastigheter måste väck på grund av tidigare oförutsedda deformationer i gruvberget.

I NSD:s nya tv-satsning ”#Uppstuds” häromveckan kunde vi se Yvonne Stålnacke (S) rasa mot Jeff Ahl (SD) i en debatt om flyktingkatastrofen.

– Vi m-å-s-t-e ta vårt ansvar, sa Luleås kommunalråd.

Men frågan är hur mycket ansvar residensstaden har tagit?

En SVT-kartläggning visar tvärtom att Luleå (och Piteå) är sämst i länet när det gäller just flyktingmottagandet. Bara 0,3 procent av befolkningen här utgörs av asylsökande – att jämföra med närmare 5 procent i exempelvis Boden.

Så snacka går ju, Yvonne Stålnacke.

Mer verkstad framöver, tack.