Kalla mig manisk - jag tar det
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svininfluensan svinar ner och jag är rädd om min familj. Jag är superduperrädd för att barnen ska bli smittade. Jag är rädd för att själv bli smittad, så sjuk så att jag måste ligga i feberyror och ta hand om sjuka barn samtidigt. Jag har gjort det förr, och nästan vad som helst, jag vill inte uppleva det igen. Har man fyrtio graders feber och tar hand om sjuka barn samtidigt ber man om nåd, till Gud och ifall han inte lyssnar, till alla andra som kan tänkas vara behjälpliga.
När man är jättesjuk och har barnen själv ligger man på golvet med Barnkanalen påslagen och hoppas att barnen ska vara lugna länge. Man ger dem lördagens chips med transfetter och letar fram smuliga kakor med transfetter för några minuters sinnesro. Man tuggar själv i sig fruktsocker för att få energi och tänker, this to shall pass. Också detta går över.
Man gråter lite i smyg så barnen inte ser och tuggar Alvedon och önskar att man hade åtminstone en av Briney Spears nannys.
Så, efter de vidervärdiga sjukdomsuppleverlserna gör jag nu allt för vi ska få vara friska ( åh gode Gud, hör min bön).
Detta är lag i mitt kedjehus:
➤ Alla tvättar händerna med pumptvål och vatten efter ha varit utanför husdörren. Och så lite Alcogel på det.
➤ Tvätta händerna innan måltid och dessutom Alcogel.
➤ Byta handduk i wc varje dag. Byta disktrasa varje dag. Med mera.
Dessutom:
➤ Jag tror på att försöka äta nyttigt för att stärka immunförsvaret - mycket frukt och grönt, lite halvfabrikat. Bra mat innehåller inte jox-filijox. Kännetecken på mat med jox-filijoxt - maten ruttnar absolut aldrig.
➤ Aldrig smaka på bjudmaten i butiken. Aldrig.
Den här hösten blir det till att undvika folksamlingar med barnen så mycket som går - det vill säga, inga inplanerade veckoaktiviteter för barnen den här terminen. Kalla mig manisk - jag tar det. Och suckar lättat för att barnen är för små för att förstå. Dagis duger gott.
Men utifall att vi blir sjuka (å gode Gud, låt det inte bli så):
Jag har alltså en akutlåda i källaren. Förutom förut nämnda Alcogel, Alvedon, etc finns där blöjor, toapapper, välling, burksoppa och saft med mera. Sådant som kan tänkas behövas när familjesjukan bryter ut och då orkar man inte gå utanför dörren för att köpa sådant som kan ta slut.
Det är som att bunkra inför krig år 2009 och visst känns det både darrigt och knäppt. Men jag kommer att tacka mig själv sinnessjukt mycket i fall jag och maken får magsjuka samtidigt (vågar inte skriva svininfluensan) och toapappret tar slut och barnen gråter och börjar spy. Då kommer jag hasa mig ner till källaren, fixa upp nödtoapappret och en flaska saft. Jag kommer att tänka: Mamma fixar. Mamma fixar. Sen kommer jag spy och sedan blir det till att fixa lite till. Det är verkligheten i kedjehuset.