Ett oljegrönt fält sveper över himlen. Flammar till, och slocknar på nytt. Det blir mörkt, det är dags att avsluta. Sammanfatta och gå vidare.
Jag samlar in mina erfarenheter. Ta med det som ska leva kvar. Ta in det som obönhörligen måste förstås. Ta bort det som inte är värt att bära runt på.
Så här på årets sista dagar och med endast en vecka kvar i länet letar jag de bästa bilderna av Norrbotten. De som ska leva vidare på minnets näthinna.
Vad är det som är så speciellt med Norrbotten? Kanske är svaret enkelt. Norrsken, polarnatt, åkerbär.
Vidderna. De avstånd som skapat tystnad och fördragna gardiner i kallställda byar. Samma sträckor som ger kraft åt livet i små samhällen som skulle ha varit borta för längesedan om de legat någon annanstans på jorden. Mentalitet, obändighet, jävlaranamma.
Naturen. Musiken. Kontrasterna. Det är svårt att sätta fingret på. Kanske därav mystiken.
För mig handlar mycket om samhällskraften. Människorna. Debatten. Viljan.
Jag har flyttat runt, men ingen annanstans har jag mött ett liknande samhällsengagemang. I Norrbotten bryr man sig. Tycker, och talar om.
Det håller liv i politiken men också i tugget på den lokala bensinmacken och i livaktiga pensionärsföreningar. Framför allt bygger det framtid.
Ni förstår förmånen att vara utgivare på en tidning i det klimatet. Emellanåt har det blåst runt öronen, kan jag lova. Stundtals formligen stormat. Men även kärlek har strömmat.
Framför allt har det varit ett aldrig sinande flöde av åsikter. I den goda debatten finns inte bara samhällets livsluft, där finns också mediernas livsluft.
Är det något jag tar med mig så är det den livaktighet, den dynamik, det patos som mött mig i Norrbotten.
Det skapar en kraft, som bär Norrbotten framåt.
Vid årsskiftet flyttar jag. NSD får ny ansvarig utgivare. Tiden går vidare, och med den livet.
Mina dagar i Norrbotten är över för den här gången. Men jag tar med mig bilderna.
God jul och gott nytt år!