Kalle Sandhammar: "Det är mörkt, men lugnt blir det inte"

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2016-09-27 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har redan hunnit somna för natten när samtalet kommer. En allvarlig trafikolycka har övergått i dödsfall. En av nyhetscheferna vill bolla vilka detaljer vi ska gå ut med i detta tidiga skede.

På telefon för vi ett resonemang om hur tidningens självklara uppdrag att redogöra för vad som hänt ska möta rimlig hänsyn till de inblandade som drabbats. Som ansvarig utgivare är det ytterst mitt beslut om hur balansen ska tillämpas i det specifika fallet.

Söndagen är på väg över i måndag och det blir en publicering på NSD.se, en text som sedan uppdateras flera gånger innan den hamnar i nästa papperstidning. Där får den sällskap av andra händelser som bevakats, plötsligen inträffade eller mer planerade. Katastrofala olyckor blandas med någon mindre brand, en teaterpremiär, ett öppet hus. Någon som fötts och handboll som spelats inför storpublik.

Insändare tickar in. Skarpa åsikter och besk kritik varvas med varm medmänsklighet i Dagens ros-spalten. Annonser säljs och telegrambyrån TT levererar utrikesnotiser.

NSD:s reportagebilar rullar mil efter mil, kaffeautomaten fylls på. Våra journalister jagar över hela Norrbotten efter nyheter. Det blir avslöjanden och granskningar, men också mer eftertänksamma vinklar. Hur långt ska egentligen hemtjänstens åtagande sträcka sig? Vad är ett rimligt pris för att bo på en fjällstation? Varför står ett av aggregaten i Harsprångets kraftstation stilla?

Beslut tas och politiske chefredaktören Olov Abrahamsson följer upp på ledarsidan. Krönikor skrivs om smått och stort, vitt skilda åsikter bryts mot varandra på olika platser i tidningen. Under tiden ramlar sportresultaten in.

Ett korsord monteras på tidningssidan, intervjuer bokas upp och telefoner ringer. Pulsen går upp och ned. Fotografier tas, ett tv-inslag går ut på webben. Vanliga människor - och ovanliga - berättar om sina liv här i Norrbotten. Från vanlig vardagslunk till största dramatik.

Jag tänker på dödsolyckan, på avstånd hör jag ett malmtåg dunka förbi genom natten. Det tar alltid en stund att somna om. Innan jag går och lägger mig på nytt ser jag norrskenets magiska skådespel från fönstret i badrummet.

Ett sprakande ljus som springer sina intervaller fram och åter över himlavalvet. Norrbotten går till vila några timmar men riktigt lugnt blir det aldrig. Snart bärs en ny tidning ut till läsarna.