En misstänkt bomb utanför polishuset i Luleå skapade stort pådrag under onsdagen. Det var ytterligare en i raden av hotfulla händelser och nerverna är just nu mycket synbart spända i det här landet. För medierna gäller det att hålla huvudet kallt.
Efter händelserna i Paris för två veckor sedan höjde Sverige terrorhotnivån till en fyra på en femgradig skala, något som aldrig tidigare hänt. Därefter anhölls en man i sin frånvaro, misstänkt för förberedelse till terrorbrott. En efterlysning gick ut till svenska poliser i yttre tjänst, och i det läget valde NSD liksom många andra medier i Sverige att publicera namn och bild på den eftersökte mannen.
Var det rätt? Med tanke på att den namngivne mannen så småningom släpptes, friad från alla misstankar är det en fråga som förtjänar viss eftertanke.
Hela publiceringsbeslutet styrdes av det så kallade allmänintresset. Förtjänar händelsen en nära bevakning? Har allmänheten rätt att veta även detaljrika fakta om nyheten? Fanns det ett oavvisligt allmänintresse?
Jag anser det, utifrån vad vi visste då. Myndigheternas signaler om ett överhängande terrorhot i Sverige gjorde att det var ett extremt läge. Det var en unik situation som krävde information och där det var motiverat att berätta så mycket som möjligt – även om det kunde innebära en risk för en framtida publicitetsskada för den enskilde.
Polisen grep fel person. Den namngivne mannen blev offentligt uthängd misstänkt för ett brott som han var oskyldig till. Det är givetvis djupt allvarligt för den drabbade. Men det innebär inte automatiskt att beslutet att publicera namnet var fel i det första läget.
Desto viktigare är att tydligt ge mannen upprättelse. NSD har berättat på framskjuten plats att han är friad från alla misstankar och nu ger vi utrymme för hans egna ord, i en intervju som vi köpt av tidningen Norran och som publicerats där först.
Mediernas uppgift är att bevaka och rapportera om det som händer i samhället. Om myndigheterna är i högsta larmberedskap så skriver vi om detta. Ju större allmänintresse, desto viktigare blir detaljer som kan beskriva och förklara skeenden och sammanhang. Till exempel vem det är som kan misstänkas förbereda terrorbrott i Sverige.
En sak vet vi nu. Det är inte Moder Mothanna Magid.