Det är inte alldeles ovanligt att unga människor försvinner. Det ovanliga är om de inte kommer tillbaka igen. De flesta dyker nämligen upp igen, fullt friska och välbehållna efter att ha ”rymt” eller hållit sig undan helt frivilligt i några dagar.
20-åriga Vatchareeya Bangsuan från Boden kom inte tillbaka. Hon försvann den 4 maj 2013. Kort därefter publicerade NSD en första text om att hon saknades. Det framgick tidigt att hennes försvinnande inte var något vanligt fall.
Nu kommer boken om styckmordet på Vatchareeya Bangsuan, det som till sist landade i rubriceringen ”dråp” enligt hovrättens dom. Den beskriver fallet utifrån polisens utredning, de personer som figurerade där och utifrån rättsprocessen på ett sätt som framstår som närsynt nördigt även för den som följde fallet nära.
Författare till ”Bodenfallet” är SVT-journalisten Lars Olof Lampers och advokaten och förre justitieministern Thomas Bodström, som för övrigt verkade som juridisk expert i NSD under rättegångarna.
Jag har läst boken under några lediga påskkvällar i Riksgränsen. Mest slående är de trådändar som ännu hänger lösa. Som de anhöriga till både offer och dömd gärningsman inte fick svar på.
Var mördades Vatchareeya Bangsuan? När skedde det? Vad var dödsorsaken? Och kanske framför allt – varför?
Som om inte detta vore nog återfanns aldrig de sista delarna av hennes kropp. Den 22-årige bodensare som fälldes för dådet dömdes mot sitt nekande. Vad som egentligen hände den fjärde maj är höljt i dunkel.
NSD direktbevakade både tingsrättsförhandlingarna och sittningen i hovrätten i Umeå. Sällan har ett rättsfall i Norrbotten rapporteras så ingående. Många människor påverkades av det hemska dådet och följde det nära. Följdriktigt var frågan inte om det skulle komma en bok utan när. Kan dock konstatera att de flesta uppgifter i "Bodenfallet" publicerats i NSD under rättsprocessen.
Många som skakades av mordet har förstås gått vidare, men för ett antal personer finns inte den möjligheten. Det är för många obesvarade frågor kvar för att det ska gå att förhålla sig till händelsen.
Vatchareeya Bangsuan kom aldrig tillbaka. Hennes försvinnande var inget ”vanligt fall”. Boken om styckmordet tillför inget nytt i sak, men visar att dådet kommer att fortsätta vara ett öppet sår.