Ohyggliga bilder rullar in från Frankrike. Minst 12 personer dödades och nästan lika många skadades i attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris under onsdag förmiddag. Flera av de döda tillhör tidningsredaktionen, andra var poliser som kallblodigt sköts ihjäl. Det finns en stark misstanke om att dådet har en koppling till material som publicerats i tidningen.
Man kan alltid diskutera det smakmässigt lämpliga i publiceringen av satirbilder som kan upplevas som kränkande. Men det gör man med ord och inte med vapen. Därmed borde den saken vara avklarad. Punkt.
Yttrandefriheten och tryckfriheten lyftes fram under upplysningstiden, som hade sin kulmen i Frankrike på 1700-talet. På så sätt får onsdagens attentat i Paris en extra symbolisk tyngd. Massakern är en fasansfull attack på enskilda människor. Men också ett oacceptabelt angrepp på det fria ordet. På åsiktsfriheten och rätten att uttrycka vad man tänker. Den kanske viktigaste förutsättningen för en demokrati och det öppna samhällets nödvändiga livsluft.
Terrordåd syftar till att sprida skräck och förödelse. Otrygghet känner inga gränser. Inte minst det vedervärdiga attentatet i Oslo och på Utøya sommaren 2011 visar att detta kan hända var som helst.
Det är mer än 250 mil mellan Paris och NSD:s olika redaktioner runtom i Norrbotten. Men rent mentalt är avståndet utsuddat en sådan här dag. Tankarna går till de drabbade. Omsorgen till det fria ordet.
Det vi kan göra är att visa solidaritet och stå upp för yttrandefriheten. Vi accepterar inga hot mot det fria ordet och viker oss inte för några påtryckningar. Vi kommer att fortsätta granska makten, oavsett om den har vapen i hand eller inte. Aldrig låter vi oss tystas.
Alltför många exempel runtom i vår värld säger oss:
Det fria ordet går inte att ta för givet. Det måste försvaras och återerövras, igen och igen.
kalle.sandhammar@nsd.se