Kalle Sandhammar: "SVT ska inte döda fria medier"

Kalle Sandhammar , chefredaktör NSD.

Kalle Sandhammar , chefredaktör NSD.

Foto: Göran Ström

KRÖNIKA2015-04-16 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Våra kollegor på Nordnytt har just bytt namn till inte rakt igenom smidiga ”SVT Nyheter Norrbotten”. Alla regionala nyhetsprogram ska nämligen heta samma sak över hela landet. Inte som tidigare Nordnytt, ABC och Gävle-Dala.

Det kanske finns en logik kring den gemensamma avsändaren SVT Nyheter. Åtminstone när man sitter i en lång korridor i tv-huset i Stockholm. I Norrbotten misstänker jag dock att namnet Nordnytt kommer att hänga med länge än. På samma sätt som NSD i folkmun heter både Norrländskan och Norrländska Socialdemokraten. I utgivningsbeviset står det faktiskt ”Norrländska Socialdemokraten Norrbottens Folkblad”. Kärt barn har många namn.

Annars är det ju innehållet som avgör, inte namnet på förpackningen. Just SVT har varit i hetluften under den senaste tiden, på grund av den nya satsningen Edit. Högljudda kritiker inom mediebranschen menar att den licensfinansierade storsatsningen på en ungdomlig samhälls- och populärkultursajt riskerar att konkurrera ut kommersiella alternativ, som till exempel Nöjesguiden och Politism. Det var väl inte för att döda den mediala mångfalden som vi skapade public service?

Utöver detta har Edit.se kritiserats för alltifrån vänstervridning och plagiat till att man rundat systemet med den politiskt beslutade förhandsgranskningen av nya public service-tjänster.

Nedläggningsbesluten kring de S-märkta tidningarna Dagbladet i Sundsvall och Folket i Eskilstuna visar att många redaktioner i Sverige befinner sig under svår press. Man måste slå vakt om tidningarna om det ska finnas en lokal nyhetsbevakning värd namnet även i framtiden. I det sammanhanget känns diskussionen om public service-kanalernas uppdrag synnerligen relevant.

Samtidigt kan jag ha förståelse för SVT:s agerande. Det vore förstås märkligt med en public service som nöjde sig med att verka endast i ”gamla” kanaler, eller som medvetet håller en så låg standard att den inte riskerar att konkurrera med andra alternativ.

Det djupt besvärande är att ingen politiker överhuvudtaget verkar tycka något om frågan. Medial mångfald är en viktig demokratifråga, och den är lite för stor för att våra folkvalda ska sticka huvudet i sanden.

Mediepolitik, någon?

Trevlig torsdag!

Krönika