Hej farfar! Idag, just idag, är det 100 år sedan du föddes. Jag tänker mycket på dig. Så här i efterhand förstår jag det självklara, din del i att det blev som det blev.
Du föddes i en helt annan tid, nästan samtidigt som NSD kom till världen. Du hade just fyllt två när tidningen såg dagens ljus – som ett S-märkt alternativ till höger om kommunistiskt orienterade Norrskensflamman. Krutröken var på väg att lägga sig i Verdun men granaterna skulle falla under ytterligare några år i världskrigets Europa. Pressen var politisk och nästan varje svensk stad hade sin egen tidning.
Jag tror att det var med dig det började. För mig alltså. Ditt läsande, alla tidningshögar, P1 som alltid stod på. Ditt samhällsintresse, ditt undervisande, din naturliga nyfikenhet på det som skedde runtomkring. Idag skulle man kalla det mediekonsumtion, ordet fanns inte men du var en "nyhetsjunkie".
Du var kostymklädd, korrekt och lärd, sådär utantillkunnig på ett sätt som nästan ingen längre är. Med källaren full av sparade artiklar, utrivna tidningssidor, inringade ord och klokskaper. Böcker och projekt som du tänkte dig att någon gång hinna till. Ändå alltid med tid över för oss barnbarn.
På somrarna sågs vi allra mest. Självklart hade du en sommarprenumeration på den lokala tidningen till lantstället i Hälsingland. Du hade dina favoritskribenter.
Tiderna förändras. Men den lokala journalistiken är fortfarande gångbar. I helgen fick NSD:s lokalredaktörer pris. Efter snart 100 år är tidningen mer läst än någonsin. Det tar sig bara nya vägar.
Internet blev aldrig en del av ditt liv. Vi förklarade och du lyssnade intresserat. Men du var för gammal för att ändra dina vanor.
Så småningom satte starr och ålderdom stopp för ditt läsande. De sista åren läste vi högt ur tidningen för dig. Jag köpte en lampa till ditt förstoringsglas på hjälpmedelscentralen, och du stavade dig igenom rubrikerna. Tidningarna fortsatte komma, men de blev olästa. Högarna växte. Vi vred upp radion.
Jag har inte tänkt på det tidigare men så här efteråt syns det tydligt. Din del i att jag på ojämna vägar hamnade inom medierna framstår som självklar.
Sedan fyra år är du borta. Saker förändras, precis som de alltid gjort. Jag undrar vad du skulle ha tyckt om allt det som händer.
Det hårdnar i samhället. Du som var med om andra världskriget, vad skulle du ha sagt?
Idag, just idag, skulle du ha fyllt 100 år. Jag tänker mycket på dig.