Jag tror jag vet exakt när tanken på att flytta från Kiruna kom. Det var när det meddelades att badhuset skulle hållas stängt under ett och ett halvt år på grund av renovering. Jag var så less kring de tusen turerna kring badhuset och tänkte att om vi inte ens kan greja det här med ett kommunalt badhus, hur faen ska det gå med en hel stadsflytt?! Skrev ett argt blogginlägg i frågan och toksurade sedan.
Stängningen av badhuset var egentligen inte någon överraskning. Byggnaden är från 1950- talet. Innan renoveringen var simhallen totalsliten och hade fått stänga hipp som happ i omgångar - bland annat på grund av att arbetsmiljön för personalen var så allvarlig att de fick luftrörs- och hudbesvär (!). Inför valet hade väljarna lockats och pockats med fina visioner om ett upplevelsebad som dessutom skulle dra turister, men istället beslutades det om en lappa- och lagalösning.
Det var väl få som jublade… Inte vad jag minns i alla fall.
Och så höll badhuset stängt – det är tråktrist för en liten stad som har långt till andra aktiviteter. Alla saknade badis! Simundervisning till eleverna fick simma på sparlåga. När badhuset öppnades igen kändes allt så festligt. Det var säkert sol under invigningsdagen. Äntligen liksom.
Men det dröjde ju inte länge innan själva renoveringen framstod som ett…dåligt skämt. För det första var golven i omklädningsrummen i fel material. Det gick inte att skura golven ordentligt. Jag gick på det där golvet och strumporna fastnade. Kring skostället var det smuts som inte gick att få bort. Då undrade man ju verkligen vem som var snillet på bygget. Frågan skulle utredas, det kunde man på P4:s lokala nyheter. Prislappen för skattebetalarna blev minst en halv miljon för att göra om och göra rätt.
Inte tog det slut där inte: Skyltarna på samiska var både felstavade och missvisande. Så slarvigt. Det blev gör om och gör rätt- runda igen.
Lägg till läckande värmeväxlingssystem, takläckage, tekniska problem i motionsbassängen och så vidare.
Hoff! Lapp – och lagalösning delux.
Fast det absolut värsta: När Helén Stålnacke skulle besöka badhuset med sin son Lucas, nio år, som sitter i rullstol insåg hon att badhuset inte var handikappanpassat. Det här rapporterade 24 Norrbotten om i våras. Trots en omfattande renovering på mellan 30 – 50 miljoner kronor kunde Helén Stålnacke och Lucas inte ta sig tillsammans till det aktuella omklädningsrummet – utan att de antingen skulle passera herrarna eller damernas omklädningsrum. Kommunen hade ”glömt” den ”lilla” detaljen att vara tillgänglig för alla. Det är integritetskränkande för samtliga att någon behöver passera ett omklädningsrum som tillhör det motsatta könet för att ta sig till en annan lokal. Fanns inte handikapporganisationerna med som referensgrupp när planerna kring renoveringen drogs upp?
Nu ska vi också lägga till att omklädningsrummet som de handikappade hänvisas till idag är en toalett med dusch som delats av! Va?! Här gör vi då skillnad på folk och folk.
Nu meddelar de från badhuset att det skett handikappanpassning genom att en dörr har öppnats och det ska förbättra tillgängligheten .
Helén Stålnacke ska dit med Lucas för att se om det fungerar.
Själv tror jag inte att soppan kring Kiruna badhus är över. Lapp- och lagalösningen spricker och läcker och strular.