Två personer dödades och flera barn och vuxna skadades svårt i dådet mot skolan Kronan. Det skedde i Trollhättan men berövade människor trygghet i hela Sverige. Alla vi som har barn eller barnbarn i skolåldern känner de kalla kårarna. Ändå går det inte att föreställa sig hur det är för de anhöriga, klasskamrater och kollegor som drabbats i Trollhättan.
I förra veckan stängde Raketskolan i Kiruna sedan ett hot om en skolskjutning publicerats på en internationell sajt på nätet. En elev på skolan erkände hotet och undervisningen återupptogs.
Även Lunds universitet höll stängt efter att ett liknande hot framförts. Ett hot som var kopierat från skolskjutningen i amerikanska Oregon den 1 oktober, där sammanlagt tio personer miste livet.
Det finns de som anser att NSD och andra medierna inte borde uppmärksamma hot mot exempelvis skolor. Detta på grund av en utbyggd teori om så kallade copycats, att det skulle skapa en slags smittspridning där förvirrade själar inspireras av varandra och triggas av uppmärksamheten.
Jag förstår invändningen men menar att vi måste ta risken. Om inte medierna berättar – vem ska då göra det? Hur ska man få veta vad som händer? Och hitta åtgärder?
Jag hoppas att alla förstår att uppgifter i sociala medier och på nätsajter utan ansvariga utgivare kräver särskilt källkritiska ögon vid sådana här tillfällen. Rykten kommer hastigt i svang, trots att det nästan aldrig finns några snabba svar att ge.
Enligt fredagens uppgifter var attacken mot skolan i Trollhättan ett hatbrott med rasistiska motiv. Samtidigt avslöjar NSD att de flyktingar som bor på hotellet i Överkalix utsatts för hot. Och på flera platser runtom i Sverige har asylboenden attackerats eller stuckits i brand.
Nu hålls nya flyktingplatser hemliga för att minska risken för attentat. Rädslan sprider sig.
Man kan ha olika politiska åsikter om migration och integration. Men det är dags att på allvar ryta ifrån mot våld, dödshot och barbari.
Det är inte värdigt det här landet, som de som begår attentat mot andra människor säger sig värna.