1982 släppte Tomas Ledin låten ”Sommaren är kort” och jag undrar om det finns någon trudelutt som säger mer om oss svenskar än den.
”Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Men nu är den här. Så ta för dig. Solen lyser i dag”.
Så hoppfullt och deprimerande på en och samma gång. På tre minuter och fyra sekunder trallvänlig melodi lyckas Ledin med sin begränsade talang och sitt torftiga ordförråd fånga neurosen på ett alldeles lysande sätt.
Vi svenskar är ju som vi är. Vi bor där vi bor och kommer därför alltid att ha ett skruvat förhållande till sol och sommar.
Månaderna av mörker och kyla gör något med oss, vilket inte är så konstigt. Det är fan i mig ingen lek att ta sig igenom en norrbottnisk vinter. Och till er ungdomar kan jag meddela att det där bara blir värre med åren.
När sedan solen och ljuset till sist mirakulöst kommer blir vi helt enkelt lite knäppa i huvudet.
Som Ledin uttrycker det: ”så ta för dig”.
Vilket vi onekligen gör.
Det är turbon på och allt på en gång. Varenda soldag ska maxas och en sådan dag bör ju minst innehålla gräsklippning, läsa på strand, grilla, sola, bada i sjö eller hav, åka båt, dricka rosé i kvällssol med de finaste vännerna i de läckraste sommarkläderna.
Alla gör ju så. Alla lever de perfekta liven. Flödena på sociala medier kan ju lätt få oss att tro att alla är lediga precis alltid och dessutom är ekonomiskt oberoende.
All denna solhets och förväntan att några få veckor ska kompensera allt helvete vi genomlider kan såklart inte enbart vara av godo. Det är ju stressande som fasen.
Vi har vår semester. I bästa fall får vi den hyfsat sammanhängande och sedan är det bara att be en bön att den där jäkla solen och värmen behagar visa upp sig just då och att vi får vara friska.
På den arbetsplats jag själv jobbade i över 20 år delades semesterperioden in i en tidig och en sen. Och jag minns blickarna på de stackare som tvingades ta den tidiga och sedan kom tillbaka till jobbet för att möta höst, vinter och helvete efter några veckor i tio grader och regn.
När de väl var tillbaka på jobbet brakade givetvis högsommaren in och det var dags för kollegorna att njuta av Weber och sommarstugor.
Det är hårt om något.
Men kanske blir 2018, trots allt. I år har vi ju faktiskt begåvats med en maj som varit alldeles ljuvlig. Veckor av sol och hyfsad värme gör förhoppningsvis att vi alla kan slappna av en smula. Vi har redan fått den dos som motsvarar en normal svensk sommar.
Vi har redan fått neurosgrilla. Vi har suttit på uteservering och faktiskt även fått njuta av några ljumma kvällar i det norrländska ljuset.
Så låt nu sommaren komma.
Låt oss sänka både tempo och förväntningar och faktiskt unna oss att både njuta och ladda batterierna.
För som Ledin sjunger:
”Hösten kommer snart. Det går med vindens fart”.
Fy fan, så deprimerande.