Livet som ett tidsfördriv

Dag ut och dag in är det samma stress och överlag samma saker som händer, med undantag för de små intriger jag stöter på längs vägen då och då. Är det så det ska vara? Ska dagarna vara likadana tills dagen man dör? Man kanske tror att det blir annorlunda sen då man skaffar jobb eller familj, men jag tror att samma stress och tomhet kommer finnas då också, dagarna kommer väl vara likadana.
En kompis till mej sa att man ska koppla bort gårdagen och morgondagen och leva i nuet. Och okej, det låter som ett svinbra sätt för att börja må bra och ta tillvara på tiden. Men det kommer ta ett bra tag för mej innan dom orden blir mina handlingar till fullo. Eftersom att mina dagar är i stor sett densamme så är det alltid samma oro över morgondagen och alltid samma ångest över gårdagen, och dessa rätt så starka känslor som blivit rutiner är ju som svåra att koppla bort.
Man kan fylla det där tomrummet med olika saker. En del jagar en partner som de sedan inser tillför mer skada än glädje. Eller alkohol kanske, men efter ett tag inser de att de aldrig kommer få den där totala kicken igen efter som de redan varit där. Eller typ droger, kostar pengar och bränner hjärnceller haha...
Är inte allt det här en massa ödslad tid? Tid man kunnat lägga på att försöka lära känna sej själv så man vet vad man känner och vad man vill göra i livet. Och är det då alkoholen man vill satsa på så kör på det då, men då vet man i alla fall vad man verkligen vill, i stället för att vakna upp om 50 år, inse att livet varit ett enda långt tidsfördriv i väntan på döden och fråga sig själv varför i helvete man inte gjorde det man kände för.

Livet som ett tidsfördriv

Man lever bara en gång. Och alla säger att man ska ta till vara på den tiden till fullo.Jag började fundera över det och det känns som att det är något som saknas, en slags tomhet som bara finns där, och ett ton med saker som jag gör som tidsfördriv för att fylla tomheten.