Många har följt vår bevakning

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2009-03-07 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Veckan som gått har präglats av mordrättegången i Gällivare. Hur kunde det hända? Varför? Frågor vi alla ställer oss. Frågor som fortfarande, efter fyra rättegångsdagar, inte har fått något svar.
Vi har skildrat rättegången, både i papperstidningen och på webben. Referat från rättegången, kommentarer från experter och krönikor som gett perspektiv.

Intresset för rättegången har varit stort. Det märker vi på vår webbtidning, där intresset är mätbart.Vi kan återigen konstatera att det är till NSD man går när det händer något utöver det vanliga. Vi har slagit våra konkurrenter med hästlängder i veckan. Under rättegångsdagarna har vi haft i snitt 22 000 unika dagliga besökare. I tisdags hade vi 32 000 besökare som följde rättegången på webben. Närmaste konkurrent hade inte ens hälften så många besökare.
Det här visar två saker. Det första är att NSD är en nyhetskälla man vänder sig till när något utöver det vanliga händer. Det andra är att redaktionella kvaliteter som snabbhet och bra innehåll lockar läsare.

Vi har helt enkelt varit överlägsna under veckan. Vi har haft referat och snabba uppdateringar, vi har haft mängder med kommentarer. Vi har haft en reporter som ordagrant har skrivit ner allt som sagts under rättegången. Hela referaten finns kvar och kan läsas på vår webb nsd.se.
Reaktionerna på detta har inte låtit vänta på sig. Här är ett axplock:
"NSD ska ha en stor eloge för den snabba och utförliga rapporteringen från rättegången. Hela tiden sen Carolin försvann och till dags datum är det NSD som överlägset bäst informerat allmänheten med sakliga fakta från fallet."
Bra jobbat på NSD.


"Rosor till NSD. Håller med Läsare om att NSD:s rapportering varit utmärkt med direktrapportering och lokal fördjupning."
Alfa


"Helt suveränt arbetat NSD!"
Pelle


När vi berättar om framgångar och bra bevakning ifrågasätts ibland om vi gläds över andras olyckor. Vi gläds inte över andras olyckor. Men det är klart att vi känner yrkesstolthet när vi är bra på att berätta om det hemska och när vi märker att det intresserar många. Så har det alltid varit, det är journalistikens paradox. Vi är människor som ibland ska hantera det omänskliga. Då måste man ha en professionell distans till det man skildrar. Och kunna känna sig nöjd med en bra arbetsinsats utan att därför glädjas åt själva olyckan.

En annan sak som vi inte heller gläds åt är problemen
i vår nya tryckpress. Problemen i den nya pressen fortsätter, med kvalitetsbrister och förseningar som följd. I veckan har många av våra läsare inte fått tidningen
i tid.
Jag har full förståelse för de reaktioner jag får dagligen och kan bara beklaga och lova att vi gör allt vad vi kan för att lösa problemen.
Det är alltid en pärs att byta tryckpress. Och ändå måste man göra det för att säkra kvalitet och utgivning på lång sikt.