För drygt tjugo år sedan knackade det på dörren och in klev en nyexaminerad byggnadsingenjör. Han var en inbiten sportfiskare och trots sin skolning ville han inget annat än att utbilda sig till flugfiskeguide. På den tiden var jag huvudlärare för en månadslång kurs som kallades ”Den professionella fiskeguideutbildningen.” Kursverksamheten var bunden till kommunerna i Tornedalen, där en av flera intentioner var att få lite bättre fart på turistverksamheten i landsdelen.
Byggnadsingenjören anmälde sig direkt, även om det fanns ett stort hinder i vägen. Han fick nämligen inte ekonomisk hjälp av arbetsförmedlingen att gå kursen?
Motiveringren var att; hade han utbildat sig inom byggbranschen skulle han jobba i det facket och ingen annanstans. Sportfiske får man idka på sin fritid. Punkt och slut. Han skramlade ihop slantarna, gick kursen och fick direkt jobb. Han fick anställning på en av landets mest etablerade fiskecamper, blev omåttligt populär, en kille som folk fortfarande pratar varmt om. Så kan det gå när viljan finns, om människan själv får bestämma.
Det som gör mig betänksam är att styvmoderligheten fortfarande finns, den att sportfiske alltjämt oftast tas som en hobby, framför allt inom vissa politiska och industriella kretsar. Det är då jag brukar tänka på min gode vän, flugfiskeguiden Zane Mirfin i Nya Zeeland. I det landet är natur- eller fiskeguidejobben lika nödvändiga som vilket annat kneg som helst. Enbart den delen drar in miljarder varje år, framför allt om man räknar in den infrastrukturella sfären.
När jag var grabb och växte upp i de norra delarna av Jämtland, fanns inga guider att ta till.
Då fick vi fiskesugna fråga oss fram och vi var glada för varje svar vi fick. Fiske- och naturguider fanns absolut inte på agendan, jobb som inte ens var uppfunna.
Idag lever vi i en helt annan värld, med en annan industriell verklighet.
Ingen kan neka till att skogarna krymper, att gruvverksamheten identifieras och att vattenkraftens expansion fortfarande står på agendan. Med tanke på bland annat detta ser jag absolut kommande sportfiske- och naturguider som en nationell självklarhet. Någon måste ta hand om den lilla natur som återstår och det måste faktiskt få kosta en slant.
Jag har varit involverad i många olika projekt gällande utbildningar av natur- och fiskeguider för framtiden.
Under den senaste femtonårsperioden har jag varit delvis ansvarig för delar av fiskebiologi- och fiskeekologiundervisningen vid Tornedalens folkhögskola i Övertorneå, en trakt jag bara älskar. Jag kan inte tänka mig en bättre strategisk plats att ha dessa skolningar på, bland annat med tanke på omgivningarna och den genuint mångkulturella vardagen.
Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på Torneälven, denna gigantiska pulsåder i vår värld. Detta flöde av liv flyter sakta förbi Övertorneå och skolan, ett vattendrag som har sin alldeles egen historia att berätta. Tänk att just den älven, tillsammans med Muonio- och Könkämäälvar, Lainioälven och Kalixälven, med bifurkationsälven Tärendöälven, lär vara norra halvklotets största outbyggda vattensystem?! Bara det får nackhåren att resas. Närheten till norra Lappland med bland annat Sandåslandet, Finland och Nordnorge gör utbildningsplatsen till en smältdegel av internationellt intresse. Där utbildas fiske- och naturguider. Bättre än så blir det inte.
Jag hörde en gång en gruvornas man uttala sig om företagets förträfflighet. Han sade något om att han ville skapa passande jobb för riktigt folk. Gruvor skapar nya jobb, så är det. Tänk att vi fortfarande har den åsikten att det ska synas att vi har jobb och har jobbat. Dagbrotten ska bevisa detta, likaså avverkning av gammal fjällskog eller nya kraftverk i kanske orörda älvar. De syns verkligen, såren mot framtiden kommer inte att vara nådiga mot naturen eller människan. Bara tanken kan få mig att gråta.
Det är då jag brukar tänka på hur det kan vara, den att vi åker till en fiskecamping, en välskött anläggning med utbildade guider. Fisket är gott, där de flesta fiskarna släpps tillbaka, förutom en och annan som sparas till snar middag.
Aktiviteterna syns knappast utåt, men det renderar bra inkomster. Fiske-och naturguider är absolut min tids hjältar.