För drygt hundra år sedan började man servera lunch i skolan i Sverige. Då fick svältande barn en tallrik gröt. Hade de tur fick de också en klick smör på gröten.
Nuförtiden är man rädd för fettet i smör och mjölk.
I Luleå tar man därför bort mellanmjölk och bredbart smör från matsedeln i skolan, det innehåller för mycket mättat fett.
Det här med att ta bort fett ur skolmaten är inte okontroversiellt.
Samtidigt som det måste vara vällovligt att bromsa utvecklingen mot fler överviktiga barn, så finns andra sidan. Nämligen utseendefixeringen och bantningshysterin.
Flickor som ska hoppa rep och leka kurragömma står istället på vågen och tar inte smör på mackan. Riksföreningen mot ätstörningar kritiserar planerna om att ta bort mellanmjölken. De skriver att mat och ätande ska vara något avdramatiserat och naturligt och att rädslan för fettet har spridit sig till barnen.
Det är nog sant.
Nuförtiden vet varenda människa skillnaden mellan fett, kolhydrater och proteiner och överallt finns mer eller mindre aparta bantningstips.
Jag tycker inte att vi kan blunda för problemet med övervikt. Globalt är övervikt på väg att ta över svält och infektionssjukdomar som främsta orsak till ohälsa.
Men allvarligt talat.
Är det någon som tror att det är de här ynka procenten i mjölken skulle göra någon skillnad för utvecklingen av fetma eller övervikt hos barnen?
Det är ju naturligtvis tvåliters läsken och de gigantiska chipspåsarna som är den stora hälsoboven. Vem köper ännu 33-centiliters läsk som på min tid fanns att omsorgsfullt dela på till helgen? Den som hällde upp ur flaskan fick välja glas sist.
Diskussionen kring fettet i skolmaten i Luleå kom samtidigt som ännu en rapport kring viktminskning damp ner. Den visade att det är ett minskat kolhydratintag som är det bästa sättet att gå ner i vikt, i alla fall på kort sikt. Om det håller i längden kan man ännu inte svara på. Rapporten kom inte från någon odefinierad hälsoguru utan från Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Där står också: Råd om högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) kan leda till viktnedgång bland barn och ungdomar med fetma.
Det står i och för sig inte vilken fetthalt som avses, men det är väl inte en allt för vågad gissning att riktlinjerna kring skolmaten kommer att diskuteras efter nya forskningsresultat i framtiden.
En majoritet av dem som svarat på NSD:s webbfråga tyckte att barnen borde få ha kvar mellanmjölk och bredbart smör i skolmatsalen. Många ifrågasätter numera om det ens är fettet som bär skulden till att vi i västvärlden lägger ut.
Jag är glad att det sedan två år finns kvalitetskrav och riktlinjer för maten i skolan, särskilt när den genomsnittliga livsmedelskostnaden i landet per elev är nio kronor. Jag fattar också att de kostansvariga i kommunen inte kan följa varje obevisat rön om vad som är bra för oss och vad som inte är det.
Men hur lite fett är det egentligen i skolmaten när det gör skillnad att byta ut mellanmjölken och det bredbara smöret?