Inte första gången som någon hamnar i blåsväder efter att ha uttryckt en ståndpunkt eller visat upp sitt "privata" jag i sociala medier.
"Sexrektorn" fick sparken i Luleå, medan regionala vänsterpartister som Simon Fors och Christoffer Hurtig orsakade rabalder efter mordhot på Twitter. Lika ogenomtänkt var ungmoderaten Jens Sandström som ironiserade över en dödsolycka i USA.
Desto mer beklämmande är de exempel på löntagare som har råkat illa ut efter att ha kritiserat sin arbetsplats; ta vikarien inom äldreomsorgen i Gällivare som förlorade jobbet för sin frispråkighet häromåret.
Allt detta är symptomatiskt för hur svårt det är att skilja mellan privatliv och offentlighet i den virtuella världen.
Vilket nu även Roger Jönsson är väl medveten om.
"Med ökade klassklyftor har vi fått försämrade skolresultat", skrev kommunens informationschef på Facebook efter veckans Pisa-undersökning, en svidande bakläxa för utbildningsminister Jan Björklund (FP).
Inlägget var tveklöst ett partipolitiskt ställningstagande med röd S-avsändare, men – nota bene – det kunde bara läsas av Jönssons vänner.
Tja, vänner. En av dem var folkpartisten Thomas Olofsson som blev oändligt upprörd, som om han läste så här:
"Jag tycker om att äta små barn med socker på till frukost".
Sekunder senare kom ett pressmeddelande från den indignerade oppositionspolitikern som omedelbart krävde Jönssons avgång.
I viss mån förstår jag ordningsman Olofsson. Roger Jönsson satt i flera år som socialdemokratisk politiker i barn- och utbildningsnämnden och det är inte oproblematiskt om han som kommunens informationschef fortsatte uttrycka vänstersympatier i offentligheten. Lika opassande som att han återkommande skulle vädra åsikter från andra politiska håll.
Å andra sidan: Inlägget skedde i sluten grupp och berörde inte den lokala skolpolitiken (som ju redan är socialdemokratisk), utan reflektionen var av mer allmän, ideologisk art på riksnivå.
Ändå är Thomas Olofsson kategorisk: Roger Jönsson ska ha en opolitisk hållning oavsett forum.
Även privat och gentemot sina vänner, får då tilläggas.
Vet inte vad John Stuart Mill, liberalismens fader, tycker om att en folkpartist kräver munkavle på en samhällsmedborgare men jag förmodar att han vänder sig i graven.
I alla fall om man, som många gör, jämför Facebook med en privat middag, ett snack i fikarummet eller en cocktailbjudning.
Hur politisk får Roger Jönsson vara i såna sammanhang, Thomas Olofsson?
Var går gränsen för yttrandefriheten?
Och vad är i-n-t-e politik, egentligen?
Just denna kontrovers är exceptionell, eftersom vi de facto talar om en informationschef som omfattas av en strikt policy, som andra tjänstemän.
Samma objektivitetskrav får vi som journalister brottas med dagligen, allra knepigast för en kämpande krönikör.
Men Jönssongate är talande för en tid när allt färre bekänner ideologisk färg offentligt eller vågar uttrycka något utöver, säg, den senaste inredningstrenden. För närvarande gärna i serieform (Bitstrip).
Ps. Informationschef Roger Jönsson tog snabbt bort sin S-märkta statusuppdatering. Till undertecknad intygar Jönsson att han och Olofsson ”fortfarande är vänner”, så även på Facebook.