Alla har kanske inte förstått vad Periscope innebär. I all enkelhet ger gratisappen miljontals användare möjlighet att bli kändisar på internet, via direktsändning i mobiltelefonen.
Ju vansinnigare saker som dokumenteras, desto fler tittare och Gilla-markeringar.
Ungefär som japansk förnedrings-tv, fast utan pröjs.
Och ibland utan att den utskrattade vet om att hen filmas.
Den senaste tidens ramaskri har – förstås – ökat på Periscopes popularitet. Jag laddade ner appen och kan konstatera att den har fått fotfäste bland ett 50-tal kids även i länet, merparten flickor och pojkar under 15 år som lägger ut livesändningar dagligen.
Med försvinnande få tittare, ska sägas.
En Kirunatjej gör ”vad som helst” om hon får tio nya fans, en kille i Gällivare ”visar snippan” (eh?) och i Kalix busringer en grabb ”vem du vill” bara han får numret, samtidigt som ett gäng brudar i Luleås gymnasieby snackar smink.
Det mesta är ganska harmlöst.
Ändå med uppenbar risk för att jakten på bekräftelse spårar ur och lockar fula gubbar till pojk- och flickrummen.
Vore jag pappa till en 14-åring skulle jag känna oro men larmen om kränkningar har hittills inte kommit från det hållet – utan från skolvärlden.
SVT rapporterar om rektorer som manar på föräldrar att prata med sina oongar om Periscope, eftersom appen används under lektionstid, när elever lockas utlösa brandlarm, håna klasskamrater och smygfilma lärare.
Men ytterst få vågar kräva det till synes givna – att mobiltelefonerna ska vara avstängda i klassrummet överhuvudtaget.
Om inte annat för att barnen ska fokusera på undervisningen, snarare än på diverse nätknas.
Storpappa Löfven vill i och för sig att lärare ska kunna beslagta telefoner om de stör ordningen och även utbildningsminister Fridolin har utlovat striktare mobilregler.
I samma andetag åberopas en vida refererad brittisk studie vid London school of economics som visar att provresultaten de facto förbättras väsentligt i skolor med mobilförbud i klassrummen.
Låter rimligt, eller?
Nej, inom skolvärlden råder förvirrat godtycke.
En ”ickefråga”, enligt Lärarförbundets ordförande, medan flera lärarbekanta anser att smarttelefonerna är ett utmärkt arbetsredskap.
Men herregud, inte skulle jag lyssna på läraren eller fila på en ekvation om jag samtidigt kunde snapchatta med polare, spela spel eller busa på Periscope.
Särskilt inte om jag redan har koncentrationssvårigheter, vilket många elever har.
Ändå är ämnet tabu. För vem vill anklagas för moralpanik, vuxenförtryck och teknikfientlighet?
Kanske tycker rektorer, lärare och föräldrar att ett mobilförbud rentav vore för integritetskränkande?
I så fall vet de inte vad som sker på nätet just nu, live för allmän beskådan.