Det snöstormar fortfarande, i skrivande stund. Huset hemma har inte längre en gårdsplan, utan ett intrikat system av tunnlar och raviner.
Maken äger numera två snöslungor. Han är skåning och tycker fortfarande efter sju år i Norrbotten att det är roligt att skotta. Själv tycker jag om att städa - så det blir mitt jobb.
Nu kanske ni hajar till och tycker att det är ytterst genuskonservativt att lösa vardagen på detta vis. Men än sedan då? Det hade ju varit rätt meningslöst att byta till något tråkigt bara för att det hade sett snyggare ut i statistiken.
Men könsstatistiken talar förstås sitt tydliga språk. Och nog är det så att faktiskt inte alla kvinnor tycker att det är roligt att städa. Förmodligen tycker inte heller män per automatik om att göra typiskt "manliga" grejer. Därför kan man bara anta att en stor del av norrbottningarna utför sysslor som de anser ytterst tråkiga (medan deras partner kanske gillar dem) bara för att det är så det "ska vara".
Förra helgen hade vi ett väldigt intressant seminarium på redaktionen. Gunnar Falck från Västerbottens-Kuriren besökte oss för att tala om det genusarbete de genomför i sin tidning.
De upptäckte nämligen att om man räknade antal kvinnor som fanns på bild eller var huvudpersoner i en artikel så var siffran skrämmande låg. Lösningen blev en mer genomtänkt planering av arbetet, där man försöker lyfta fram fler kvinnor.
Nu står vi på NSD inför samma viktiga arbete. Och på redaktionen har diskussionerna gått i timtal. Det är nämligen inte så enkelt.
Vi skildrar en verklighet som ser ut som den gör. Att ge en annan bild i tidningen skulle vara märkligt. Men samtidigt har vi också ett utbildningssyfte - så av just den anledningen kanske media borde framgå med gott exempel och "vänja" människor vid att kvinnor faktiskt också ska ta plats?
Problem nummer två är ju också att kvinnor ofta inte vill ta plats. På grund av de sociala strukturer som råder lämnar de gladeligen över uttalandena till sina manliga kollegor, och därmed är det dessa citat som hamnar i tidningen. På bilderna kliver kvinnorna längst bak och lämnar plats för maktkostymerna, trots att de själva egentligen bestämmer.
Ibland lyfter man fram kvinnor just för att de lyckas i "manliga" sammanhang. Men frågan är om det verkligen är bra att lyfta fram kvinnor som exotiska fåglar. Det kan fungera som en inspiration - visst. Men det befäster också synen på att kvinnor som tar sig fram i en manlig värld är ett slags undantag som bekräftar regeln.
Lyfter man fram de frågor som anses typiskt "kvinnliga" så får man också en feleffekt. Visst, man får räkna många kvinnor på sidorna. Men samtidigt befäster man än en gång könsrollerna - att kvinnor får vara experter inom vissa områden, men inte inom andra.
Så, vilken väg ska NSD ta? Vilket är bästa sättet att göra en jämställd tidning anno 2010? Ni läsare har säkert många goda idéer, så maila gärna eller kommentera på NSD:s hemsida.
Vi på NSD vill gärna höra era synpunkter. Vi vill nämligen göra en tidning som lyfter fram både kvinnor och män på ett jämställt sätt, som skildrar samhällets alla skeenden och framför allt; en tidning som både män och kvinnor, unga som gamla, oavsett ursprung eller livsstil, tilltalas av och tycker är viktig.
Trevlig helg!
Nu ska NSD bli bättre på att lyfta fram kvinnor
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.