Tydligen har jag på denna plats i tidningen "råkat" nämna att jag skulle bli farmor. Det är nämligen många på stan som har velat dela min glädje. Inte minst nu när underverket har kommit till världen och i likhet med många andra små underverk i världen av i dag visats på Facebook.
När jag mötte Kerstin Tuomas Larsson för reportaget i dag så berättade hon att hon förstått att jag blivit farmor och överräckte bilderboken "Anna peilaa itteä". Den är en av flera barnböcker på meänkieli som hon har skrivit.
Jag tackade glatt för presenten och berättade att jag sedan tidigare har en bilderbok på meänkieli, nämligen Daniel Särkijärvis översättning av boken "Max balja" skriven av Barbro Lindgren. Den heter "Pekan palja" på meänkieli och jag hade glädjen att för NSD:s räkning få vara på boksläppet i Kulturens hus. Daniel Särkijärvi hade tagit med alla sina fyra barn till tillställningen. En briljant idé! Den tvååriga dottern kom med massor av spontana inlägg på meänkieli under detta möte med massmedierna. Och jag var så stolt och glad över att vara den enda representanten som förstod vad hon sade. Jag kunde ställa frågor på meänkieli och barnen svarade på meänkieli. Så rik jag kände mig!
Kerstin Tuomas Larssons avsikt med att ge mig sin "Anna peilaa itteä", titeln betyder "Anna speglar sig", var att uppmuntra mig att lära mitt barnbarn meänkieli. Det är verkligen något som jag har tänkt göra. Kerstins bok innehåller namnen på ansiktets olika delar. Öga heter "silmä". Näsa heter "nokka". Öra heter "korva". Och så vidare.
Mitt barnbarn heter Alfred. Så heter ju också drängen i "Emil i Lönneberga". Ni kommer säkert ihåg att Alfred är Emils bästa vän och den som han finner tröst hos efter att han ännu en gång råkat göra ett hyss och hamnat i snickarboden. Då säger Emil lyckligt "Du och jag Alfred!" och Alfred svarar kärleksfullt "Du och jag Emil!".
Jag tittar på mitt barnbarn och säger "Du och jag Alfred!".
Och jag hoppas att han en dag svarar "Du och jag farmor!".
När jag håller honom i min famn så är det som att allt runt omkring upphör att existera. Då finns bara Alfred. Han är så liten men han uppfyller hela min värld. Ni som läser och har upplevt barnbarn känner säkert igen er. Nu förstår jag vad det är ni har försökt säga. Det är omöjligt att till fullo förstå utan att ha fått uppleva denna största lyckan själv.
Du och jag Alfred!
Så vill jag tacka det kvinnliga nätverket Magma som valde mig till Årets Magmakvinna 2014 för mitt skrivande, framförallt för Mitt i livet-reportagen och krönikorna. I onsdags fick jag ta emot ett diplom med en riktigt fin motivering och en fantastisk skulptur i glas skapad av luleåkonstnären Elisabet Linna Persson. Konstverket föreställer en kvinna i röd klänning och högklackade skor. Kvinnan är, om än utan röda strumpor, en rödstrumpetyp. Och visst känner jag igen mig i henne. Härlig gåva som ska stå på bästa plats i mitt hem.
I mitt tacktal till Magma-kvinnorna sade jag, bland annat, så här: "Det är tack vare att så många fantastiska människor ställer upp och berättar om sina liv som jag kan göra de reportage jag gör och de ger mig också inspiration till krönikorna. Jag får dela priset med alla som jag har intervjuat".
Ta alltså åt er av priset alla ni som har varit med i Mitt i livet-reportage! Alla gratulationerna är till er också.