Som ansvarig utgivare för NSD har jag fått en del frågor om vår bevakning av det hemska knivdådet i Piteå i november. I anslutning till att rättegången skulle starta publicerade vi en artikel där vår reporter Ida Folkesson beskrev skeendena under mordkvällen utifrån de 276 vittnesmål som fanns med i förundersökningen. Resultatet blev en stark och nära skildring som jag tycker hjälpte till att begripliggöra den hemska händelsen.
Några läsare tyckte dock att artikeln var för närgången. Andra hade synpunkter på bildvalet, framför allt av offrets blodiga jacka. Det var en bild som vi diskuterade noggrant i förväg, men där jag ytterst tog beslutet om publicering utifrån att bilden tydliggjorde – om än på ett smärtsamt sätt – vilket fasansfullt dåd det handlade om. Rätt eller fel?
När allvarliga olyckor inträffat eller våldssamma brott begåtts är det vårt uppdrag som nyhetstidning att berätta om det. Då bör vi inte väja för det som är hemskt eller jobbigt att ta in. Det handlar om att spegla och begripliggöra, vilket kan leda till starka bilder och känsliga texter.
Andra frågor har handlat om vårt beslut att till en inledning inte publicera namn och bild på offret. Varje fall prövas från gång till gång, men det normala är att vi inte skriver ut namnet på brottsoffer i NSD. Detta av hänsyn till de drabbade och deras anhöriga.
Många utgivare i Sverige verkar visa större hänsyn mot dömda förövare än vad de gör mot drabbade brottsoffer. Det tycker jag är fel.
Det finns gånger när vi gör undantag från tumregeln ovan. Detta kan till exempel vara om brottsoffret är anmält saknat och eftersökningar pågår. Så var det till exempel i de uppmärksammade fallen med Carolin Stenvall och Vatchareeya Bangsuan.
I fallet med knivmordet i Piteå avvaktade vi med att publicera Andreas Ylipääs namn tills rättegången var över, och alla detaljer om dådet låg på bordet. Det var också i ett sammanhang där reportern Johan Håkansson i en krönika på ett känslofullt sätt flyttade fokus från den lite faktamässiga rapporteringen som ofta präglar rättegångar till människorna och motiven bakom de brutala morden. I den kontexten kändes det rätt att publicera namn och bild.
Vi informerade också anhöriga om namngivningen innan vi lade ut artikeln på nätet.