Nu räcker det inte längre att de bestämt att ta bort skylten.
De som gjorde toaskylten ville nog inte kränka någon. Ändå blev det så. Bilden på pojken som tjuvkikar in på toaletten där flickan är kan tyckas naiv. Men den är bara ett av många exempel på hur vi matas med könsstereotypa bilder överallt.
På Tunaskolan finns Astrid Johansson, 14, som hade en djupare analys av vad toaskylten står för. Att den signalerar att sexuella trakasserier är något att skratta åt. Att den är sexistisk och visar en stereotyp bild av både flickor och pojkar.
Astrid Johansson reagerade och bland andra NSD skrev om hennes åsikter. I artikeln får Tunaskolans rektor Agneta Hedenström svara. Hon säger där att hon ser skylten med humor och att personalen godkänt den.
Det kanske finns något mänskligt i att gå i försvar när tidningen ringer om man ska se något förmildrande i svaret.
Men nu kunde ju rektor och lärare sätta sig ner och analysera det som hänt och ta nya tag. Visst skulle det ha gått att ta en rejäl diskussion om jämställdhet och kränkningar och samtidigt ge eleverna som målat toabilden erkännande för sina konstnärliga kunskaper.
Istället blir det en omröstning som visar att en majoritet av de röstande eleverna INTE mår dåligt av bilden. Skolan kallar det elevdemokrati.
Sen när blev det okej att rösta om kränkningar?
Spelar det någon roll hur många procent som mår dåligt när Kalle kallar Lisa för hora eller procentsatsen för hur många som kränks av rasistiskt klotter? Är det mindre allvarligt om bara fem procent kränks av att Lisa kallar Kalle för tjock?
Nu viskas det när Astrid Johansson går i korridorerna i skolan, berättar hon.
På onsdagseftermiddagen några timmar efter att skolchefen i ett pressmeddelande meddelat att skylten kommer att tas bort har ännu ingen talat med henne om det. Ingen rektor, ingen lärare och ingen elev.
Skolchefen Karina Petterson-Hedman skriver i pressmeddelandet att skolan behöver arbetsro att hantera de samtal som förs på skolan på ett bra sätt.
Så är det med all säkerhet.
Jag hoppas att man tar lärdom och tar chansen att verkligen skärskåda hur man egentligen ser på starka tjejer. Hur allvarligt ser Tunaskolan egentligen på uppdraget med jämställdhet och mot kränkningar?
Tunaskolan borde be Astrid Johansson om ursäkt och ge henne erkännande för att hon visade på att det blivit fel. Skolans uppgift är att inspirera och stödja unga människor som vågar stå upp för sin åsikt.
Vänsterpartiet har uppmärksammat debaclet på Tunaskolan och skriver: "Eleven Astrid Johansson som vågade säga ifrån, trots motståndet från både vuxna och andra elever på skolan, är värd att få kommunens jämställdhetsstipendium 2013."
Jag kan bara hålla med.