Det var sköna dagar i solen på en av länets bättre skidanläggningar, namnet förblir oskrivet här. Pisterna erbjöd superåkning, även om den smöriga snön sög under laggen när plusgraderna steg. I bistron hamnade jag intill det större middagssällskapet; välmående medelklassmän och -kvinnor i 50-årsåldern, gamla vänner som glatt diskuterade semesterplaner, husförsäljningar, tv-serier och diverse skvaller från nya hemstaden Luleå.
Efterhand gled samtalet över till socialdemokratin, då och nu.
”Lämna politiken utanför”, hörde jag någon säga medan övriga vid bordet konstaterade att allt ändå är så mycket bättre i dag, sedan Alliansen kom till makten och sänkte skatterna.
Just där och då fälldes kommentaren.
– Skål för den som mördade Olof Palme, sa den inte särskilt överförfriskade mannen, halvt på skämt, halvt på allvar, och höjde ölglaset.
Skrattsalvor ekade, det blev jubel rentav, när en enda person i sällskapet till slut lyckades överrösta de andra och undra vad mannen – hennes make? – egentligen menade med detta.
Men kvinnan fick bara mummel, suckar och stön till svar.
Vad är det som händer? tänkte jag, drack upp min konjak och lämnade restaurangen vemodig, i mild chock.
Timmarna därpå, söndagsnatt i Luleå. Någon eller några hissade en flagga med ett hakkors utanför stadshuset, för att fira Hitlers födelsedag, samtidigt som en banderoll med texten ”Heil Hitler” sågs över E4-viadukten i Piteå.
Dagarna dessförinnan målades hakkors på Hortlax kyrka, liksom på Framnäs folkhögskola, medan kommunpolitikern Nihad Zara (M) våldgästades nattetid av okända personer som skrek ”Sieg heil” och bankade på hans fönster. Tidigare i år: våldsamma upplopp i Kärrtorp och Malmö, blodiga konfrontationer mellan vänsterradikaler och militanta nynazister med kopplingar till Svenska motståndsrörelsen. Mord och attacker mot mörkhyade, mobilisering inför ett raskrig bland övertygande nationalister på Nordfront.nu.
I går höll Sverigedemokraterna möte i Folkets hus lokaler i Pajala, ett främlingsfientligt parti i arbetarrörelsens högborg.
Ja herregud, vad är det som händer?
Detta hände: det solidariska folkhemmet Sverige, som vi en gång minns det, dog med Olof Palme.I stället fick vi ett kluvet land, där många har det bättre än någonsin och ser politik som ”plånboksfrågor” medan många andra knäar långt bortom välfärd och trygghet, i en ”dog eat dog”-värld av utförsäkrade, flyktingar, socialt utsatta och arbetslösa.
Här och nu kan vi skåla för en mördad statsminister, utan att bli ifrågasatta.
Så visst, låt oss höja ett glas och dricka oss fördärvade.
För egoismen, främlingsfientligheten, utanförskapet. Och för mörkerkrafterna.
Baksmällan är redan här.