Det var luciadagens morgon, året var 2002. Jag var 17 år och på väg in i vuxenlivet, och till skolan i vanlig ordning. Mörkret ute var kompakt men julstämningen började så sakta att infinna sig.
Jag har alltid tyckt att det är något särskilt stämningsfullt med luciamorgnar. Året innan hade jag och mina skolkompisar gått till skolan med glitter i håret. Lite barnsligt, visst, men vissa saker hör ju liksom till när det är lucia. Jag ville ha glitter i håret i år också.
Men den här morgonen märkte jag ganska snart att folk tittade snett på mig. På skolgården tog någon mig åt sidan och förklarade, vänligt men bestämt, att jag nog skulle ta av det där märkliga jag hade på huvudet. Annars kunde jag råka ut för nästan vad som helst.
Just den här terminen bodde jag och gick skola i en förort till Paris.
Jag stack ut i klassen med mitt blonda hår, min lustiga brytning och mina suspekta traditioner. Jag visste ju att de inte firar lucia, men hade väl tänkt mig reaktioner i form av nyfikenhet och vänskapliga skratt snarare än misstänksamhet och hånflin. Där hade jag fel.
December är den mest traditionstyngda månaden på året för de flesta av oss svenskar. Vi gör saker som vi aldrig skulle få för oss annars. Äter märkliga saker, sjunger märkliga sånger. Frossar i rött, glitter och kitsch.
När allting är över i januari är det lite som att nyktra till efter en fest som spårat ur. Vi drar en lättnadens suck över att få slänga ut julpyntet och slippa äta en enda prinskorv till. Förrän nästa jul åtminstone.
Detta återkommer varje år och är fullständigt normalt. Infödda svenskar tittar inte snett på den som hänger bollar i ett barrträd eller skickar sitt barn till skolan i vitt nattlinne. Men hur är det med andra traditioner? De som inte finns i regelboken över hur svenskar ska bete sig. Traditioner från andra kulturer och religioner? Alla som firar jul på ett annat sätt eller satsar allt sitt krut på en högtid jag inte alls visste fanns – hur vänskapligt nyfiken är jag mot dem?
Det brukar jag tänka lite extra på den här tiden på året när jag minns klumpen i magen. Stämningen som kom av sig när jag lydigt knölade ner glittret i skolväskan och bestämde mig för att resten av december skulle jag göra mitt bästa för att vara som alla andra.