Kvinnorna börjar se åldern 40 där framme och medan det sippas och sappas rödvin och mulas lyxig choklad in i käften pågår intensiva diskussioner om vad-en-ska-göra-nu-då! Barnen hänger inte vid tuttarna längre för att tokammas, jobbet känns så där halvdant och vardagsrummet är redan renoverat och antal följare på Instagram har stannat av. Det finns tid över för nya hääärliga livsstilsprojekt som markerar ens identitet ytterligare. Eller ska man smula sönder identiteten och skapa en ny i någon frigörande förändringsprocess? Hur-ska-en-förverkliga-sig-själv? Botox? Ny baby? Två babyar? Tuttlyft? Banta med 5:2? Eller göra en Kerstin Thorvall och dra till Kuba för att dansa oss lyckliga med bittra barn och ex-män som resultat?
Vi är så rastlösa i våra egna enda liv som konstant uppdateras på sociala medier och vi vill inte missa något. Eller ha minsta obehag i vardagen. Livsstilsmagasin talar om hur vi rensar bland bekanta och släktingar – livet är för kort för att ödslas på energitjuvar – bort med dem, puts och väck. Ahhh så skööönt med bara a-människor som GER oss NÅGOT. Vi ska lära oss att säga nej till åtaganden och säga ja till oss själva. Egentid är den nya religionen.
Vem har då tid med människor som BEHÖVER oss – men inte har förmågan att fylla på vårt svältande ego?
Och när det dåliga samvetet knackar på för att barnen försummas i ”jag-trimmar-mig-själv-processen” finns alltid argumentet att ”mår föräldrarna bra mår barnen bra.” Som om ungarna är en förlängd del av ens egen kropp, ingen egen individ med alldeles egna känslor och behov.
Så klart kommer systrarna och mediedarlingarna Amanda Schulman och Hannah Widell med en ny tv-serie till hösten som heter ”Ett härligare liv”.
Systrarna ska enligt programförklaringen få makeovers, tyda drömmar och tänja gränserna för vad de egentligen klarar av. Jag kommer att toktitta.
Alla vill ju ha ett härligare liv och här talar en kraftfull duo om hur man gör. Nutidens profeter håvar in stålar på att förmedla sina visdomar och skrattar nöjt hela vägen till banken. Själva står vi ofta kvar på ruta ett trots att vi försökte följa alla förändringstips och vi känner oss lurade. Trots yogapositioner och detox så lever vi i samma kropp och falukorven ska stekas. Amorteringar försvinner inte och så vidare. Så vi rusar vidare på nästa feel-good projekt.
Allt ska finnas i vår egenkombinerade unika gottepåse. Men jag har lite onda aningar om att just som vi tryckt i oss allt vi vill ha – som vi tycker oss förtjäna – som vi är värda – blir vi illamående av överkonsumtionen. Vi kräks på vår egen selfie. Men nu kom jag på det! Bilden kan vi Instagramma. Och då kanske vi får någon ny följare i alla fall som kan gilla bilden. Det är alltid något.
Hej då gubbstad.
Ibland kan man höra att Kiruna skulle vara gubbigt. Det var då. Här blev motståndet mot strippklubben massivt, här blev Fi starkt i EU-valet och Kirunahockey visar genom att bli hbtq-certifierade att den nya staden vi ska bygga snickras med kärlek.