Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<Text>Ibland så fastnar jag likt en fluga i ett spindelnät. Tar mig inte loss. Måste kämpa vidare. Vecka efter vecka. Tja, i vissa fall till och med år efter år.<br /><br />Men jag kommer inte lös. Och ärligt talat fattar jag inte varför jag försätter mig i klistret.<br /><br /><br /><br />För det är bland det sämsta man kan göra som skiftarbetare: fastna i en lååång tv-serie. Det innebär ett ständigt racklande med videoinspelningar för att sedan sitta och uggla framför tv:n mitt i natten för att hinna ikapp.<br /><br />Och ibland är det inte ens bra.<br /><br />Ta 24. Det är egentligen en lika osmaklig som osannolik soppa till dramaserie och emellanåt kryddad med rent superäcklig amerikansk nationalism.<br /><br />Jack Bauer är inne på sitt femte dygn (eller år för oss tittare) där han ungefär en gång i timmen på de mest verklighetsfrämmande sätt räddar världen.<br /><br /><br /><br />n n <b>Helsjukt. Korkat. Fjantigt. Men jag har inte missat ett avsnitt på fem år.</b><br /><br /><br /><br />Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det är själva formatet som fick mig fast. 24 timmar i 24 avsnitt i realtid (nåja) var något nytt, och mer behövdes det tydligen inte.<br /><br />Och det är ju förbluffande hur deras dygn ser ut. Jag har fortfarande aldrig sett hjälten Bauer <b>1)</b> sova, <b>2) </b>gäspa, <b>3)</b> äta, <b>4)</b> pinka, eller, <b>5)</b> lägga en kabel - och ändå har han varit i bild i stort sett varenda minut av dygnen. <br /><br /><br /><br />Men hur skulle det se ut som om vi bytte ut super-Bauer mot...tja, varför inte mig själv? Ett dygn, 24 timslånga avsnitt med super-Pettersson i huvudrollen? <br /><br />Vi testar väl. Bara på måfå väljer jag i lördags. Fram med ostkrokarna, lutar er tillbaka i soffan - nu åker vi.<br /><br /><br /><br /><b>Följande inträffar mellan 00.00 och 24.00 lördagen den 25 mars 2006.</b><br /><br />4<b> Avsnitt 1. 00.00-01.00: </b>Åker förbi Statoil efter fredagens kvällsskift. Lugnt på macken, ingen att rädda från eventuellt terrorist-hot. Köper en dosa snus, åker hem, äter en macka och lägger mig att läsa den underliga engelska bok om en revolution i medelklassen som jag håller på med. Inget är bättre sömnpiller än att läsa underligheter på engelska. Släcker 00.59.<br /><br />4<b>Avsnitt 2. 01.00-02.00:</b> Sover.<br /><br />4<b>Avsnitt 3. 02.00-03.00:</b> Sover.<br /><br />4<b>Avsnitt 4. 03.00-04.00:</b> Sover.<br /><br />4<b>Avsnitt 5. 04.00-05.00:</b> Sover. <br /><br />4<b>Avsnitt 6. 05.00-06.00:</b> Sover.<br /><br />4<b>Avsnitt 7. 06.00-07.00:</b> Sover. <br /><br />4<b>Avsnitt 8. 07.00-08.00: </b>Sover. <br /><br />4<b>Avsnitt 9. 08.00-09.00: </b>Blir väckt av sambon som ska i väg till Boden för att spela hockey. Kunde ha gått upp. Gjorde det inte. Somnar om.<br /><br />4<b>Avsnitt 10. 09.00-10.00:</b> Upp och hoppa. Frukost & morgon-tv.<br /><br />4A<b>vsnitt 11. 10.00-11.00:</b> Innebandy väntar, packar trunken samtidigt som jag försöker lösa melodikrysset. Det förstnämnda går bra, krysset haverar fullständigt på en kvadruppel-fråga. Åker till innebandyn.<br /><br />4<b>Avsnitt 12. 11.00-12.00: </b>Matchstart. Börjar i mål. Efter 30 sekunder har jag blivit träffad två gånger och släppt in ett mål. Det känns inte alls bra. 59 minuter senare är ställningen 5-16. Själv har jag knappt haft ett skott på mål. Katastrof.<br /><br />4<b>Avsnitt 13. 12.00-13.00: </b>Matchanalys på fiket Metropol över en varm korvmacka med stekt ägg. Hittar ingen förklaring till insatsen.<br /><br />4<b>Avsnitt 14. 13.00-14.00:</b> Åker in på jobbet och kollar läget inför söndagsskiftet. Börjar plita på första delen av denna spalt. <br /><br />4<b>Avsnitt 15. 14.00-15.00:</b> Snackar lite med Peter & Kurt som jobbar helg. Allt verkar lugnt. Funderar på vad jag ska göra nu, denna lediga eftermiddag. Får en idé...<br /><br />4<b>Avsnitt 16. 15.00-16.00:</b> ...gamla Löven är ju i stan. Avgörande JSM-kvart mot Luleå, och ärligt talat är bra juniorhockey så mycket roligare att titta på än A-lagshockey. Tar en rask promenad till Coop arena.<br /><br />4<b>Avsnitt 17: 16.00-17.00: </b>Sitter på läktaren. Bra match. Petar ner en bumpare i pausen. Gott. <br /><br />4<b>Avsnitt 18: 17.00-18.00: </b>Se Små-löven<b> </b>falla i sudden.<b> </b>Promenerar hem till Skurholmen. Slinker förbi godisaffären och köper en löjligt stor påse.<br /><br />4<b>Avsnitt 19: 18.00-19.00: </b>Haverar i soffan. Gör absolut ingenting. Jätteskönt faktiskt.<br /><br />4<b>Avsnitt 20: 19.00-20.00: </b>Sambon fortfarande i Boden. Så jag tar ett beslut: i kväll ska jag göra precis ingenting. Känns helt rätt. Äter godis..<br /><br />4<b>Avsnitt 21: 20.00-21.00: </b>Tittar tv. Äter godis. <br /><br />4<b>Avsnitt 22: 21.00-22.00: </b>Tittar tv. Äter godis. <br /><br />4<b>Avsnitt 23: 22.00-23.00:</b> Tittar tv. Äter godis. Börjar må illa.<br /><br />4<b>Avsnitt 24: 23.00-24.00: </b>Tittar tv. Äter ingenting. Fruktansvärt magknip.<br /><br /><br /><br />n n<b> Slut. Och nä, jag räddade inte världen. Jag räddade inte ens det där fladderskottet som Bohm sköt från halva plan i innebandyn.</b><br /><br /><b>Och något säger mig att tittarsiffrorna för detta inte riktigt skulle hålla Melodifestival-klass..</b> <br /><br /><br /><br />q q Men jag är i alla fall en jäkel på godis.</Text>
