Annelie Hansson: Röda dagar på gott ont

Så har påsken och valborg passerat för att snart följas av fler helgdagar. Maj är en månad som kräver sitt planerande för att hinna med både arbete och fritid. Jag har inte riktigt kommit över att vår nationaldag blev en röd dag på bekostnad av den förträffliga annandagpingst som skapade en liten minisemester för alla lediga. Jag hör själv till den vanliga kategorin som får kratta-fixa bilen-städa stugan-hysteri sådana helger. För oss inom handeln är helger på gott och ont.Vi har ju öppet när våra kunder är lediga och vill shoppa och gå på stan. Eller rättare sagt vi bör i alla fall ha öppet (det här är ett hett diskussionsämne bland alla handlare) vilket innebär att alla röda helgdagar oftast är heliga lediga dagar för oss. I takt med att våren intar oss, den brer bokstavligt talat ut sig, är det liksom bara att hänga med och njuta och av den här tiden som är nu. Hörde förresten att det finns ett tidsbegrepp på nu som är fyra sekunder! Alltså inte två eller sex utan precis fyra sekunder. För mig blir det en massa nu på en dag som jag raskt delar upp i tider som ska passas jobb, möten, beställningar, och mera jobb allt bara ramlar på fast i någon sorts ordning i alla fall. Jag har ju själv valt mitt jobb och jag gillar det verkligen! Fart och fläkt och bara trevliga kunder. Ingen dag är den andra lik. När jobbet är avklarat så är det fritiden som gäller. För mig är det familjen och vår nya medlem vovven Atle! Vår och vår, min man är väldigt tydlig speciellt när det är hyss på gång att det är min hund. Men när Atle utför små konster eller "går ärenden" eller hjälper till att ta av husse strumporna efter arbetsdagen så är det vår fina hund. Det är alltid roligt att komma hem och bli bemött med glädjeskutt och krumbukter, det gäller i alla fall när min hund utför dem (skulle bli rejält oroad om någon annan gjorde det). Förutsättningslös kärlek som går över i dyrkan när det vankas godbitar i form av korv eller köttbulle. Mitt nya liv som hundägare gör att jag måste ut på promenad. Det är något meditativt med att knalla runt i naturen med sin fyrbenta följeslagare. Får dåligt samvete när jag spanar på ett av TVs hundprogram och inser att precis det där felet gör jag också. Måste genast testa om jag kan göra rätt, ut med Atle på gården, några vändor hit och dit och han travar på uppmärksamt bredvid mig hur lätt som helst. Engagemang och glädje så går allt så mycket bättre. Det är ju så med det mesta i livet, du får igen det du satsar och mer därtill! Önskar att man kunde se lite i kristallkulan vad livet för med sig här framöver. Kanske därför som jag samlar på glasklot, ni vet sådana där hopplösa omoderna brevpressar eller vad det nu är för något. Vackra med olika mönster och färger reflekterar de i solljuset. -Mamma, din böjelse för dom här glaskulorna börjar bli "kufig" utbrister min 18-åriga dotter när jag visar mitt senaste tillskott, en liten variant med svepande blå och röda fält i. Att samla är väl i dagens samhälle ofta på gränsen till "kufigt" förr var det ett måste för överlevnad idag är det mer ett utfall av vadå? Nostalgi, besatthet, tomrum, frosseri eller tillfälle. Ett är då säkert jag har lovat min dotter att inte börja samla på tomtar och att begränsa min samling innan den blir iögonfallande vilket innebär att jag nog ska sluta från och med nu! Jag får se vad framtiden har att säga om mina kristallkulor. Under tiden får jag själv skapa min egen framtid och gräva där jag står!