Annika Bergström: Kärlek på metervara

-Vi ska inte ha hund när vi bor i en lägenhet, sa min man när jag tog upp att jag bara måste ha en tax. - Kan vi ha en när vi hittar ett hus, frågade jag snabbt. - Kanske, sa han Två månader efter det flyttade vi till ett hus. Tyvärr var det inte vårat än. Det tog två år innan vi köpte huset. Ett halvår efter att ha blivit husägare var det bestämt - vi ska skaffa en hund. I hela mitt liv jag har haft taxar hemma. Min far var nämligen jägare och taxen är väldig bra och mångsidig jakthund. För mig finns det ingen annan hund än tax, helst den ursprungliga taxen - normalstorlek med kortpäls. Det var svårt att hitta en korthårig här uppe i norr. Med hjälp av taxklubben hittade jag till slut en uppfödare i Grums (utanför Karlstad), som hade en valpkull på gång. Tiken skulle föda i slutet av april eller i början av maj. Jag kunde inte göra annat än vänta. I maj föddes valparna, det blev tre hanar och tre tikar. Jag tror fortfarande att det var ödet att jag hamnade med Yoda (vår taxtjej). Vi var sist i kön, så jag tog den som blev kvar. Hon var så gullig, riktig långa öron som nästan släpades efter marken, tjocka tassar och nästan ingen balans i kroppen, baktassarna visste inte var framtassarna var. Vi hämtade henne från Grums och åkte hela vägen till Arlanda för att sen flyga till Luleå. Hon var så snäll och gnällde ingenting. Hon var favoritpassagerare på planet. När vi landade och kom hem ville hon bara sova. Det var dagen min familj kommer aldrig att glömma. Vi kunde se varje dag hur växte, hon var som valpar är. Hon lärde sig ett nytt trick varje dag för att charma oss och få precis som hon ville. Kanske det låter konstigt men jag tycker om taxar just på grund av att de vet vad de vill och gör allt för att få sin vilja genom. Tax är ingen hund man ska ha som första hunden. Man måste vara van med hundar, annars kan den lilla sötpotatisen lura dig att göra precis det hon vill. Jag kunde se direkt hur vår lille Yoda kunde lura min man utan att han ens märkte det. Han har aldrig haft husdjur tidigare, så det var tuffare för honom att ha en tax än för mig. Jag kunde se genom det söta ansiktet och se hur hunden försöker få sin vilja genom. Det var ibland jobbigt men samtidigt också roligt. Jag var på valpkurs med henne när hon var sex månader gammal. Det var trevligt, man kunde ju lära henne att sitta, men även där försökte hon fuska. Taxen är ju väldig låg, hon kunde bara sitta på huk, med det såg ut som hon satt. Det var nästan jobbigt, speciellt i mörkret, men jag tappade inte mitt tålamod. Däremot gick det inte att lära henne att ligga. Vanligtvis tar man en godbit och försöker att få hunden först sitta och sen ta godbiten närmare marken, så att hunden är tvungen att lägga sig får att nå godbiten. Det gick ingen bra alls med Yoda, hon är ju både låg och har lång hals. Hon behövde bara sträcka halsen för att nå godbiten. Ingen kunde tvinga henne att ligga. Nu är hon vuxen och likvärdig familjemedlem. Hon testar oss fortfarande varje dag och alla som besöker oss. Det är så roligt att se hur hon går fram till folk som hon inte har träffat tidigare och testar deras gränser. Det kan vara allt från att försöka att få mat till att sitta på deras knän. Det trevligaste med henne är väl att man inte kan vara sur när man är med henne. Alla dåliga dagar blir bättre när man kommer hem till Yoda. Man kan bara inte fortsätta att vara sur eller ledsen när hon håller på att gå sönder i mitten på grund av svansen som viftar åt sidorna. Hon är min och min familjens solstråle. Jag rekommenderar alla att ha en tax eller varför sluta med en om du kan ha flera? "If you´ve never owned dachshunds, no explanation is possible. If you have owned dachshunds, no explanation is necessary." Benny Archuleta

Annika Bergström: Kärlek på metervara

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver Annika Bergström om sin kärlek till taxar.