Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tänkte dra till med Molin och hoppas att John O. Olsson inte tar illa upp. John O. Olsson står nämligen utmärkt på egna ben. Han har skrivit manus, regisserat, fotograferat och producerat det bästa inom svenskt drama på lång tid, Möbelhandlarens dotter (måndagar i TV 1, 20.00 - 21.00) <br /><br />Dramaserien är faktiskt det bästa i berättar - och skröneväg jag sett sedan salig vägmästare Molin la näsan i vädret 1999.<br /><br />Jag tror att Lars Molin sitter och skrattar och skrockar efter första avsnittet. Det borde han göra - igenkännande om inte annat.<br /><br />Möbelhandlarens dotter är en släktkrönika under tre decennier, 60-tal, 80-tal och nutid. Möbelhandlaren spelas av Jakob Eklund och hans dotter av fyndet Sofia Pekkari.<br /><br />Möbelhandlarens dotter är en härligt berättad skröna som dock inte bara innehåller det rustiskt humoristiska utan som också rymmer djupare känslor och eftertanke.<br /><br />Det är detta som gör möbelhandlaren så bra i mina ögon.<br /><br />John O. Olsson har lyckats fånga glädje som sorg, komedi som tragedi som gör serien djupt mänsklig och igenkännande samtidigt som den har dramats överdrifter.<br /><br />Mannen bakom (under)verket brottas också med problematiken att i det inledningsvis nödvändiga tecknandet av personporträtten klarar detta i nutid och dåtid och det är inte illa.<br /><br />Jag sitter bara och väntar på att andra förnämliga skådespelare ska förgylla måndagskvällarna - inte minst Ingvar Hirdwall som alltid gör suveräna prestationer och som var en av Lars Molins favoritskådespelare.<br /><br />Med Möbelhandlarens dotter skriver John O. Olsson in sig som en av svensk films bästa historieberättare och då faller jag inte för det faktum att stora delar av produktionen gjorts i Norrbotten.<br /><br />Fast visst är det kul att titta efter byggnader och platser jag känner igen...<br /><br /><br /><br />n n n Tv-avgift är ok, under förutsättning att SVT är reklamfri - det är inte svårare än så.<br /><br />Efter min krönika i ämnet för två veckor sedan gick kulturminister Leif Pagrodsky ut och tyckte i princip samma sak. Folkpartisten Jens Sundström gav sig också in i debatten och vill slopa avgiften och istället finansiera SVT genom skattsedeln.<br /><br />I ett genmäle på debattsidan tyckte Radiontjänst vd Lars Lindberg att jag borde vara stolt och glad över att betala min tv-avgift men han missade helt poängen med att hans Radiotjänst beskriver SVT som ?helt utan reklam?.<br /><br />Vännen Lars jämförde också SVT med NSD och att det kostar fem kronor om dagen att ha SVT mot 13 kronor om dagen att ha NSD.<br /><br />Fast att betala tv-avgift skall väl mer ses som en prenumeration, inte att köpa lösnummer, och i så fall kostar NSD, få se nu, sex kronor om dagen.<br /><br />Det är som att jämföra äpplen med päron, eller som den betydligt mindre tidningen här i länet gör. Den lilla tidningen påstår nämligen att dess läsare ökade när upplagan i själva verket minskade ordentligt och att upplagegapet mellan NSD och den gamla trötta ryttaren ökade rejält.<br /><br />Äpplen och päron som sagt.
