Årets julkalender lockar fram barnasinnet

Jag tänkte tillåta mig att bli litet barnslig nu. Årets julkalender i tv är som en... dröm. Lucköppnandet 2005 heter alltså "En decemberdröm" och gör skäl för namnet.

Luleå2005-12-09 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har sett alla sex avsnitten och kan bara konstatera att här har SVT en fullpoängare.<br /><br />Det är en lagom spännande mix av äventyr, komedi, kärlek och litet hemskheter. Det är kanske inte så underligt att resultatet blivit så bra eftersom SVT anlitat de bästa.<br /><br />Gentlemannen <b>Klas Östergren</b> har skrivit manus, okej eller okej?, linslusen <b>Ernst Billgren</b> svarar för den konstnärliga utformningen och habile men sällan spektakuläre <b>Tomas Alfredson</b> för regin.<br /><br />Sedan är rollistan späckad med bra skådespelare men vi kan ta det senare.<br /><br />Jag antar att målgruppen är kidsen men det här är faktiskt något för oss som närmar oss 50 med stormsteg också. Det är tio tänkvärda och underhållande minuter varje dag - video finns alltid och tidigare avsnitt kan ses på nätet.<br /><br />Gör det!<br /><br />Handlingen något kortfattat:<br /><br />11-årige Bobos (<b>John Jangard</b>) mamma Lola (<b>Elisabet Carlsson</b>) var Sveriges mest firade och uppburna sångerska men när hon födde sin son så förlorade hon rösten när hon skrek.<br /><br />Hon har därefter dragit sig undan med sin familj - ?I want to be alone? - och far omkring som en osalig ande så här långt i serien - det är pappa Benke (<b>Robin Stegmar -</b> han från Ica-reklamen...) som förklarar och tar hand om sonen.<br /><br />Bobo får - när han får veta varför hans mamma talar och sjunger så illa - skuldkänslor, tycker att det var hans fel, och deppar.<br /><br />När han vaktar målet i fotboll får han en boll i huvudet, svimmar och glider in i drömmarnas rike vilket inträffade i går. Så, nu är ni uppdaterade.<br /><br />Rent regimässigt är det ett hantverk modell standard 1 A. Cliffhangers avslutar varje avsnitt - följ den spännande fortsättningen i morgon - ja ni vet själva.<br /><br />Fast det är bra, jag kan inte säga annat. <br /><br />Jag har nämnt några av skådespelarna - det finns en diger rollista där relativt stora namn gör små men stora rollprestationer.<br /><br /><b>Niklas Hjulström </b>är härlig som den slemmige Sonny - Lola Larssons manager och upptäckare. Ramhandlingen är alltså till stora delar en Garbo-pastisch.<br /><br /><b>Sara Sommerfeld </b>gjorde en minst sagt märklig hårfrisörska i gårdagens avsnitt och så vidare. Det enda jag funderar över är min egen entusiasm.<br /><br />Är det jag som är barnslig? Är detta en julkalender som kan bli för ?vuxen? för barnen och att det är därför jag gillar den? Eller är den båda delar?<br /><br />Jag hoppas på det sista men skäms inte över att ha barnasinnet kvar om det skulle vara så. Under årens lopp har SVT sänt 46 julkalendrar i tv (Teskedsgumman och Trolltider två gånger) sedan starten 1960 med Titteliture.<br /><br />Det här är mina tre favoriter:<br /><br /><b>1. </b>Teskedsgumman - 1967 och 1976.<br /><br /><b>Birgitta Andersson </b>blev liten som en tesked. Världsbäst genom tiderna.<br /><br /><b>2. </b>Stjärnhuset - 1981.<br /><br /><b>Johannes Brost </b>och <b>Sif Ruud </b>i en utskälld kalender om den grekiska mytologin. Toppen tyckte jag.<br /><br /><b>3. </b>Pelle Svanslös - 1997.<br /><br />Min barndoms favoritlittratur - nu på tv med <b>Björn Kjellman </b>(Pelle) och <b>Cecilia Ljung </b>(Maja).<br /><br />
Läs mer om
Luleå