Åsa Krigsman: Kärleksförklaring till en sidovagn

- Pappa, hur ser det där riktiga havet ut? Där det är stora vågor och sånt. - Vi sticker dit, så får du uppleva det själv; sa min pappa och hjälpte mig ner i sidovagnen. Han tog mig till en brant klippa vid den nord-norska kusten, där vågorna reste sig upp som en vägg. - Det här är det riktiga havet; sa han. Jag blev förtjust i det trollska bergiga norska landet, det vilda havet och lukten av rutten tång. Under min uppväxt har det blivit många semestrar och resor med motorcykel och sidovagn. Det har alltid inneburit strapatser av olika slag men det hörde till, annars var det inget riktigt äventyr. En gång blev det ett rejält åskväder. Himlen öppnade sig precis ovanför vårat tält. Jag, mamma och pappa simmade ut från tältet och flydde till en badhytt, där vi fick hänga upp alla grejor på tork. Men jag kan bara minnas att vi skojade och skrattade åt alltihop. Jag och pappa åkte ner till High Chaparall i Småland på Superrally, en internationell HD-träff. På vägen ner hamnade vi i ett åtskilliga mil långt vägarbete. Vägen var uppbruten och bestod av stenar, hål och lera, till på det ösregnade det. I springorna mellan sidovagnsrutan och kapellet forsade det in mängder med lervatten. Jag grävde fram handdukar och filtar som jag täppte igen springorna med. Träffen var en upplevelse för sig. Alla dessa Harleys i olika modeller och kulörer men den största upplevelsen var nog hur dessa tokiga vuxna uppförde sig. Några hade med elverk, soffor och golvlampor. En del hade så trasiga kläder att det var enbart smutsen som höll ihop dem. Förbipasserande HD-bikers fick syn på en Laverda som stod parkerad utanför staketet, den blev det pisstävling på för att den var italiensk och inte amerikansk. Två vuxna karlar hälsade på varandra genom att dra ner brallorna och gnugga skinkorna mot varandra. En fyllde sin mössa med lera, satte den på huvudet och lindade eltejp runt ansiktet. På mornarna körde en viking med horn på hjälmen runt hela området med tjutande polissirener för att väcka alla som var bakis. Vi tog en annan väg hem men det regnade lika mycket. 350 mil spöregn! Jag trivdes i sidovagnen. Oftast somnade jag direkt till ljudet av BMW:n. Jag sov gott i sidovagnen, det kändes tryggt och rofyllt. Likadant var det för min lillasyster som började åka när hon var 1 ½ år, hon sov nästan innan hon ens landat på sätet! När jag var vaken sjöng jag för full hals, ritade, pysslade, lekte med barbie eller läste böcker. Helst Kittyböcker. När syrran sedan började åka höll jag henne sysselsatt de få stunder hon var vaken. Uppmärksamheten var någonting man fick vänja sig vid, för överallt där vi stannade kom det fram folk och ställde tusen frågor. På kvällarna när vi lagade mat på stormköket, hade alla campinggäster sin kvällspromenad förbi vårat tält. Vi var nog exotiska på någotvis. På vårarna hade jag och pappa en tradition att åka ut med sidovagnsekipaget till skogen. Det var lite grann för att prova utrustningen inför kommande semestern. Då hade vi med stormköket och kokade Oxfärssoppa. Den godaste soppa jag någonsin ätit, tyvärr finns den inte mer. Det finns många goda minnen och det var alltid vackert väder, som jag minns det. Min pappa brukar säga att jag aldrig klagade och gnällde. Nej, inte när vi var på äventyr med mc och sidovagn. Men en gång klagade jag rejält, skrek, var ledsen och förbannad. Det var den gången vi for på husvagnssemester och jag lastat in en stor traktorslang i husvagnen för jag planerat att bada. När vi kommit till den första campingplatsen, som det fanns en badplats på, kunde jag knappt bärga mig till nästa dag. Jag klev upp i svinottan, satte på baddräkten och greppade traktorslangen. Här skulle det badas. Jag öppnade husvagnsdörren och gav till ett illtjut. Backen var täckt med snö! Det hade snöat hela natten och det snöade fortfarande! Då klagade jag, det vill jag lova! Känslan av äventyr, att få vara med, strapatser, upplevelser. Det är någonting jag nu vill föra vidare till min femåriga dotter. Jag har tidigare haft en BMW R69S -68 med velorexvagn men den var så svår att kicka igång, att jag alltid fick ställa den i en nedförsbacke. Sidovagnen var för lätt, vilket medförde att den en gång for upp i luften när jag gjorde en lite för snabb högersväng. Då körde jag över en vägskylt och vidare ner i ett dike. Min dröm är nu hitta en motorcykel med sidovagn som har elstart, sidovagnsgaffel och en tyngre vagn med kapell. Min dotter säger att om den är glittrigt rosa, då följer hon med!