Problemet är bara att vi nästan aldrig får ett riktigt sanningsenligt svar.
Och att när vi väl får det är det lika svettigt som gubbigt.
Kompisgänget var aldrig så tajt som när jag var 20-års åldern. Stort var det också, vi var väl ett 20-tal som umgicks korsvis dagligen.
Det är i sådana, täta, sammanslutningar av vänner som oskyldiga idéer kan födas av en slump som får ödesdigra konsekvenser.
Minns jag rätt var det på en mycket sen efterfest på Haga i Umeå som någon fick en vindoftande snilleblixt:
- Men hörrni? Vi är ju så bra polare allesammans och gillar varandra. Det borde väl inte vara några problem att vara riktigt ärliga med varandra, eller hur?
Nä.
- Då tycker jag att vi gör så här: Vi tar en runda och så säger alla fritt ur hjärtat vad de verkligen retar sig på hos varandra?
n n Bra idé, tyckte alla. Så vi körde i gång under det latinska mottot: In vino veritas. Alltså: Sanningen finns i vinet.
Det vi glömde var att i vissa lägen mår man bäst av att inte alls veta hela sanningen.
Så efter en runda fylld med verbala knivhugg, skamliga avslöjanden och häpnadsväckande ogrundat skvaller skildes vi alla åt. Plötsligt spiknyktra gick vi alla åt var sitt håll, irriterade och med en sur smak av ilska i munnen.
Men okej, målet var nått. Vi visste nu alla den nära omvärldens bild av oss själva. Men vi gjorde aldrig om det igen.
Men det finns andra sätt att luska ut bilden av oss själva, eller staden där vi bor.
Jag roade mig med en högst ovetenskaplig undersökning häromdagen. Verktyget var bildarkivet på Scanpix som ärden bildbyrå NSD samarbetar med, målet var att få fram vilken bild av Luleå som sprids över resten av landet.
För så fungerar en bildbyrå: det är den som förser tidningar som inte har egna fotografer i Norrbotten med bilder från länet. Det vill säga 95 procent av landets tidningar.
Metoden var enkel: jag sökte helt enkelt på ordet ?Luleå? i deras bildarkiv som sträcker sig åtta år tillbaka i tiden. Sedan tillbringade jag en timma med att titta på dem alla.
Resultatet blev...tja, rätt trist. Se bara:
4 Det fanns sammanlagt 1 201 bilder som hade något med Luleå att göra.
4 994 av dem var sportbilder.
4 Av övriga 207 utgjordes en mycket stor del av två olika evenemang i Luleå: EU:s ministermöte 2001 och Melodifestivalen i Arcushallen 2003. Resten dominerades kraftigt av bilder på allehanda ministrar och kungligheter på besök i staden.
4 Bilderna på lulebor som vare sig sportade eller var politiskt aktiva var bara en handfull.
n n Av de 994 sportbilderna föreställde 944 män.
Så slutsatsen är enkel: Den den nästan löjligt dominerande bilden av Luleå i landets tidningar söder om länsgränsen föreställer en svettig, sportande, man. Oftast iklädd hockeyhjälm.
Det är säkert siffror som glädjer Luleå Hockeys ledning och sponsorer.
Själv måste jag säga att jag hoppats på att övriga landet fick ta emot en något mer nyanserad bild av min stad.
Till sist...
...kunde jag inte hålla mig från att utvidga min undersökning för att gälla hela länet. Helt enkelt hur många bilder som finns från varje kommun. Förutom Luleås fullständiga dominans finns det en kommun som sticker ut som glödhet ur sörlänningarnas fotoperspektiv: Kiruna.
Vad som händer i Övertorneå eller Pajala verkar däremot vara av ytterst ringa intresse.