Därför tänker jag skramla med bössan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många kanske inte känner för att betala för grannens skidsemester men det är precis vad vi alla gör månad för månad. Någon har betalat för pistmaskinen, någon skjuter till pengar till skidliftarna. Alla är glada. Den där någon är ofta den ofantliga sektorn som lever tack vare oss. Men vad är det som gör just kommunpampar till bättre kulturkännare än oss andra?
Det finns de som tycker att det är rimligt att alla betalar för någonting som just de själva är förtjusta i och mår bra av. Kulturen är ett typexempel. Men först och främst, vad är kultur? Kultur kan vara precis vad som helst. Faktiskt. För vissa är kultur att titta på fula objekt som är dyra (tavlor och liknande). För vissa att se teater. För vissa att spela basket. För mig är kultur att titta på Pimp My Ride och Borat eller att filosofera över en kall öl i goda vänners sällskap.
Vad som skiljer min och många andras kultur mot kulturetablissemangets är att jag inte får betalt för att utöva min kultur. Tacka för det. Det låter ju hur dumt som helst att ge mig pengar för att dricka öl och titta på tv. Men andras kultur är tydligen enligt någon pampig politiker värd att finansiera.
Inte nog med orättvisan i att jag betalar för min kultur själv, samtidigt som jag tvingas betala för att välbärgade tanter ska se på en teaterföreställning, paralyserar kulturbidrag en hel näring. Genom att godtyckligt ge vissa kulturskapare bidrag och inte andra är moroten för att skapa kultur snedvriden. För det andra konkurrerar den subventionerade kulturen på den fria marknaden och slår undan kultur som kan, och bör, stå på egna ben. Det finns två sätt att se på kulturskapare, antingen ser man dem som permanenta bidragstagare eller som självständiga individer. Jag föredrar den senare.
Myten om att människor inte är villiga att betala för kultur är en bluff. Människor är villiga att betala för sådant de vill ha. Sen spelar det ingen roll om det är kultur eller chokladpraliner man pratar om.
För att exemplifiera detta kan nämnas att Vasamuseet i Stockholm enligt SvD 2007-01-03 tog betalt för inträde förra året (trots att nästan alla andra hade gratis inträde) och de hade publikrekord. Så jag är inte orolig över att museer kommer att bomma igen på löpande band bara för att folk inte längre tvingas betala notan via skattsedeln. Sen kommer troligen vissa att bomma igen. Det kommer med största sannolikhet att vara de som få vill ha kvar. Och om det är så få som efterfrågar de är det med all rätt antar jag.
Jag älskar kultur. Jag respekterar all kultur som människor vill ha tillräckligt mycket för att betala för det och jag lägger ingen som helst värdering i vilken definition av kultur man har.
Eftersom jag älskar kultur så mycket kommer jag innan kulturnämnden i Luleå sammanträder ställa mig mitt i centrum med en skrammelbössa och frivilligt samla in pengar till kulturen i Luleå.
Det kommer inte bara att ge ett hum om hur mycket pengar luleåborna egentligen är villiga att lägga på kulturen utan också få folk att tänka till som lägger pengar i bössan. Om de väljer att lägga pengar i kassan varför ska då kommunen tvinga de att betala för det igen via skattsedeln? Och om de väljer att inte lägga pengar i kassan kan man fråga sig varför kommunen ska tvinga de att göra det i alla fall.