Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har nyligen skaffat mig ett nytt pass. Jag fick då uppleva polisens nya passkamera. Förut var det ju så att man gick till en fotograf eller foto-automat och tog bilder till pass, körkort och andra id-handlingar. Eller rättare sagt, först gick man till en automat och efter att ha sett de bilderna gick man till en fotograf. Man vill ju vara sig lik just på id-handlingar.<br /><br />Mot polisens nya passkamera har man inte en chans. Polisen har monopol på passbilder. Det är bara att ställa sig i foto-automaten på polisstationen och titta in i den lilla skärmen. När det blinkat två gånger väntar man en stund och sedan kommer resultatet, redan inlagt <br />i passet med namnteckning och allt.<br /><br />Ovanför namnteckningen stirrar en tapir på en. Ett foto på en stor näsa och där i bakgrunden skymtar detaljer som ögon, haka och öron. En sekund funderade jag på att kräva omtagning, men antog att tagning två lika gärna kunde bli ännu värre. Så jag lät det bero.<br /><br /><br /><br /><Text><Kaping>Jag har talat</Kaping> med bekanta som också blivit fotograferade av polisens nya passkamera och de har samma erfarenhet.<br /><br /></Text>Det måste bli kul för passkontrollanter världen runt att konstatera att svenskar alltid ser ut som tapirer på bild. Passkontrollanterna kanske kan titta på svenskarna genom en lins liknande den i polisens kamera. På det sättet kan man i alla fall skilja tapir från tapir.<br /><br /><br /><br /><Kaping>Numera får inte</Kaping> tidningar hämta ut bilder från pass- och körkortsregistren vilket jag kommenterat tidigare. Detta hinder att få ut offentliga handlingar är ett i en lång rad inskränkningar av yttrande- och tryckfriheten <br />i Sverige. <br /><br /><Text>Vi brukar skryta med att Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagstiftning och en öppenhet och yttrandefrihet vars motsvarighet inte finns i många länder. Samtidigt har denna grundlag naggats i kanten av en lång rad inskränkningar och undantag de senaste åren. Varje undantag för sig är inte så alarmerande kanske, och har ofta stort stöd i opinionen. Men till slut blir summan så stor att grundlagen urvattnas.<br /><br /></Text> Det brukar sägas att ett rättssamhälle ska bedöms utifrån hur de behandlas som befinner sig längst ner i samhället, vilket oftast är av makten och/eller folket väldigt hatade brottslingar. <br />I ett rättssamhälle behandlas även dessa på ett mänskligt sätt.<br /><br />På samma sätt bedöms demokratier utifrån hur de människor med de mest avskydda åsikterna behandlas. Sätts man i fängelse om man säger avskyvärda saker? Eller bemöts man med argument och kritik i en öppen debatt?<br /><br /><br /><br /><Kaping>Många har velat</Kaping> skicka en knäpp pastor i fängelse för att han gjort en avskyvärd tolkning av bibeln och fällt yttranden som befaras kunna leda till övergrepp mot homosexuella.<br /><br />Enligt Högsta domstolen skulle svensk lag kunna skicka pastorn i fängelse för hets mot folkgrupp. Men Högsta domstolen dömer honom inte till fängelse därför att Europadomstolen skulle fria honom i enlighet med Europakonventionens skydd för yttrandefriheten.<br /><br />Sverige har erkänt konventionen och respekterar Europadomstolen. Men vår lagstiftning går inte att tillämpa <br />i enlighet med den. Skyddet för yttrandefriheten är större i Europa. Det är ett intressant och oroande förhållande.
