Emilia Dahlberg: Thailand - en frukt värd ett besök

Det är många som väljer att förkorta vintern genom att åka ut och resa. Själv lämnade jag Sverige i februari för att komma till det tropiskt varma Thailand. Hade föreställt mig hettan och klimatet men det gick inte att förbereda sig på den värme som slog emot en när man äntligen var framme.

Eftermiddagen förvandlades snabbt till kväll och kring backpackersstråket KhoSan Road tätnade myllret av människor, backpackers, thailändare, försäljare, barflickor och inkastare. Vagnar med frukt och typisk thailändsk mat, som nudlar och vårrullar, larver och skalbaggar puttades upp och ner för gatan i vagnar för att stilla turisternas hunger efter några Chang eller Singha öl.

Förutom försäljningen av kläder, skor, smycken och dylikt, pågår här precis som i övriga delar av Thailand en väldigt öppen men också olaglig sexhandel. Det man ser mest av är flickor, från 18 år ibland också yngre, men knappast äldre än 25, i utmanande kläder och tillgjorda sminkningar. Allt för att tjäna ihop nog med pengar för att kunna skicka hem till sin familj i norra Thailand eller Laos.

Läste någonstans att man i byar i norra Thailand kan se om det finns döttrar i familjen genom att kolla på huset familjen bor i. Är det ett tegelhus har dom en dotter som blivit såld till Japan, cementhus en dotter som blivit såld till Bangkok och är det ett trähus finns det inga döttrar i familjen.

Nere i Bangkok är det dock ingen förutom flickorna själva som tänker på familjen hemma på risodlingen utan här är det pengarna som spelar roll.

Oavsett om man befinner sig på KhoSan Road eller Patpong i Bangkok eller Patong i Phuket så är det samma reklam man ser. -Allt är till salu!

I största helhet ger dock KhoSan Road intryck av att vara en plats full med fest och rörelse bland glada människor, allt inramat i neon och dunkande musik från väster.

För mig som backpacker kändes Bangkok mest som en rastplats på vägen , det vill säga även om man just kommit dit var man alltid på väg där ifrån. Som för många andra backpackers är Bangkok nog bland det mest populära avstampet för långresor ut i Asien. Kanske just för att Thailand länge vart ett populärt resemål för västerlänningar. Att resenärerna varit många genom åren märks ganska tydligt på de flesta ställen man kommer i landet, allt är mycket välorganiserat och det mesta går som man har tänkt sig. Det kanske vore konstigt annars eftersom att hela tio miljoner turister besöker Thailand årligen.

Vill man prova på det något mer osäkra så är de närmsta grannländerna till Thailand ett bra alternativ. Jag besökte Kambodja under en månad som trots att det ligger så nära Thailand är väldigt annorlunda. Det är först i år som charterturismen kommer landa här och upptäcka detta land. Bra på så sätt när turismen förhoppningsvis ger Kambodja en bättre välfärd. Det är trots allt inte länge sedan där rådde inbördeskrig och det har satt sina spår både i landet och befolkningen.

Att lämna Kambodja för att sedan åka rakt ner till turistorten Phuket i Thailand var som natt och dag. Försäljarna pratade svenska, menyn på restaurangen var på svenska och på Supermarket hängde Aftonbladet och Expressens löpsedlar, jag kunde bara konstatera att förr åkte vi svenskar till Medelhavet men nu åker vi till Thailand. Inget exotiskt paradis direkt enligt mig, trots vit sand och smaragdgrönt hav när det är fler omkring en som pratar svenska än thai.

Thailand är upptäckt av så väl backpackers som charterturister och trots den omfattande exploateringen så lockar det inte minst oss svenskar att besöka denna österns pärla om och om igen. Oavsett om det är klimatet, människorna, naturen eller äventyret som lockar så lämnade jag Bangkok i mitten av maj med en stark känsla av att jag inte sett stan för sista gången. Läste i ett resemagasin om någon som tyckte att om New york är The Big Apple så är Bangkok The Big Mango och jag kan inte annat än att hålla med, hela Thailand är en frukt värd ett besök.