Emma Eliasson: Min OS-dröm blev verklighet

Nu har nästan fyra veckor gått sedan jag kom hem från Turin. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker tillbaka på tiden i Italien. Jag hade inga förväntningar om hur det skulle vara att få va med i ett OS. Jag gick in i det utan höga krav på mig själv, samtidigt med vetskapen om att jag var väl förberedd träningsmässigt. Att få vara med i ett OS är varje idrottsutövares dröm. Min dröm fick jag när jag satte hemma i tv-soffan och såg tjejerna slåss om bronset i OS 2002. Då satte jag upp mitt mål, "jag ska spela nästa OS". Då var jag tolv år gammal och räknade ut att när OS i Turin avgörs, så är jag 16 år. Kanske fortfarnde för ung, men jag hade bestämt mig. Fyra år senare gick min dröm i uppfyllelse. OS-invigningen var verkligen en upplevelse, då insåg jag hur stort det var. Adrenalinet flödade i kroppen, jag satt med hakan i backen hela föreställningen. Den andra minnesvärda händelsen är självklart matchen mot USA, när Maria Rooth satte den sista straffen och scenerna efteråt. Den segern var inte direkt väntad, Amerikanskorna hade i stort sett tagit ut segern i förväg. Vi hade 32 raka förluster mot dem, så vi var ju inte direkt finaltippade. Men det hade varit vår dröm i fyra år, vi har sett det framför oss när vi kämpat med vår träning. Vi gick in och gjorde det omöjliga, vår dröm besannades. En annan minnesvärd händelse var när Wayne Gretzky dök upp på en av våra träningar, han önskade oss lycka till och gratulerade oss till vinsten mot USA vilket var ganska stort för oss allihopa. Det var fantastiskt att få uppleva allt om kring ett OS, och då tänker jag på OS-byn och alla nya människor man lär känna. I OS- byn fanns allt man kunde tänka sig, med mat från i stort sett alla olika världsdelar, trevliga live-uppträdanden varje kväll. Med föreställningar allt från Moulin Rouge till olika cirkusuppträdanden. Det enda negativa var nog att verkligen ingen kunde prata engelska, vilket var lite jobbigt ibland. Som till exempel när man gick till calling-center för att ringa hem och behövde hjälp med alla siffror som skulle knappas in. Det blev lite svårt när man inte förstod varandra. Jag hade kunnat fortsätta berätta hur mycket som helst men om jag ska sammanfatta mitt OS så har jag en mening som säger allt. Jag hade helt enkelt "the time of my life" där nere, och jag ser verkligen fram mot Vancover 2010.