En fet bror, en pingvin - och ett litet lamm

Luleå2006-05-29 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Säg att din brorsa är i djup kris. Han är riktigt deprimerad. Lägre än Glocalnet.

Så vad gör man? Hur får man brorsan på gott humör igen?

Tja, du kan ju alltid stjäla en pingvin.



Det är ett tag sedan jag hittade boken med den oemotståndliga titeln My Fat Brother (Min feta bror) och en fet pingvin på omslaget.

Det är ett typisk brittiskt relationsdrama med humoristiska undertoner där handlingen kretsar kring två bröders liv i med- och motgång. Författaren, som jag tror heter Keeble eller något liknande, rör sig i ungefär samma litterära landskap som den betydligt mer kände Nick Hornby.

Ganska underhållande, alltså.

Efter diverse sidospår får huvudpersonen till slut den genialiska (nåja) idén att bästa trösten för brorsan måste ju vara att ge honom något han alltid gillat. Och när han var lite älskade ju lillebor pingviner. Må vara i form av kramdjur.



Men den här krisen kräver mer än ett kramdjur, tänker storebror. Så han beger sig en natt till London zoo, snor en livs levande pingvin och åker hem till lillebror.

Efter det blir det hela milt sagt en aning kaotiskt.



Det är en kul bok, trots att den handlar om något som egentligen är rena motsatsen till allt roligt. För få saker är väl mer upprörande än att stjäla en levande varelse.

Ändå händer det. Till och med här hemma hos oss.

I fredags upptäcktes att någon nattetid tagit sig in till fåren på fritidsmuseet Hägnan här i Luleå och plötsligt var ett 2,5 veckor gammalt lamm försvunnet.

Ett lamm som var så litet att det matades med nappflaska, ett lamm som var så tillgivet att det blivit personalens favorit.

- Det är en mardröm att tänka sig att det ligger därute någonstans, sa fårskötaren Lars Lövgren i lördagens NSD.



Det är ju det. Alla som haft ett husdjur spårlöst borta vet precis vilka känslor han talar om.



Jag vet inte riktigt hur man förtjänar sin respekt i kriminella sällskap, men något säger mig att en stöld av ett försvarslöst lamm knappast ligger speciellt högt på skalan.

Det är bara oerhört sorgligt.




I helgen hittades lammet igen, liggande i gräset vid E 4 i Rutvik. Vad som egentligen hänt vet ingen.

Kanske var det bara ett pojkstreck där någon släppte ut lammet, lämnade det vind för våg, och det vandrade sedan själv vilset i väg. Kanske tog någon med sig lammet i bilen men ångrade sig på vägen. Kanske hände något helt annat.



Eller kanske var det någon som fick den idiotiska idén att trösta sin lilla, eventuellt feta, bror med ett alldeles eget lamm för en dag.



Slutet gott, i alla fall. Precis som det blev för den stackars pingvinen, om någon nu undrar.





På tal om djur...



...så är ju förslaget från Djurskyddsmyndigheten om att inga hästar ska behöva leva ensamma lika knäppt som sött. Myndigheten slår fast att hästar är i behov av social samvaro och vill därför tvinga alla hästägare att ha minst två hästar.

Okej, jag förstår tankegången.

Men jag kan inte låta bli att fundera över en sak. Hästarna lär ju knappast få välja sin nya livskamrat själva - tänk om de inte gillar varandra?

Jag menar: hellre lever jag ensam livet ut än att tvingas tillbringa all min vakna tid tillsammans med en riktig plattnacke.



n n För övrigt väntar jag nu, i den mänskliga rättvisans namn, på ett myndighetsförslag om att varje ensam gammpöjk eller gammflicka i Norrlands inland snarast ska tilldelas en kompis.
Läs mer om