Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är högst osäker om någon märkte det, men de två senaste måndagarna har ni läsare fått klara sig utan mina orerande spalter.<br /><br />Jag har nämligen varit på resa. Över könsgränsen, kan man kanske säga.<br /><br /><br /><br />Det finns många saker jag inte är så där direkt stolt över i mitt liv. Men en sak är jag faktiskt mycket tillfreds med - hur vi brukar fira familjens äldsta.<br /><br />Nyckeln till en riktigt bra present är, som alltid, att hitta på något både födelsedagsbarnet och du själv har glädje av. Få saker är bättre än en resa.<br /><br />När mor & far fyllde 60 drog vi barn med dem på en resa till Jersey i engelska kanalen. Nu, tio år senare, tog vi med 70-åriga morsan på en resa till Alsace i Frankrike.<br /><br /><br /><br />n n <b>Succén är dubbelverkande. Dels är det ju faktiskt skitkul att bara åka i väg från vardagen, dels har du plötsligt skaffat dig några dagars ostörd kvalitetstid med dina allra närmaste.<br /><br />Men aldrig har jag känt mig så udda som denna gång.<br /><br /></b><br /><br />I min familj är det nämligen inte varannan damernas som gäller. Efter pappas bortgång för några år sedan är i stället bristen på manligt könshormon akut.<br /><br />Så till Alsace åkte jag i väg med mamsen, mina två systrar och min moster. Och jag tror inte riktigt att jag på förhand förstod vad detta faktum innebar.<br /><br />Jag är ju en kille/man som alltid haft många tjejer/ kvinnor som bästa vänner och kollegor genom åren. Jag trodde därmed att jag var väl förberedd.<br /><br />Icke.<br /><br /><br /><br />För vem hade kunnat förbereda sig på...<br /><br />...att plötsligt studsa rakt upp bakom ratten på hyrbilen för att någon i baksätet vrålar ?NÄMEN, TITTA! HAR NI SETT! DÄR, DÄR TILL HÖGER!?. Så jag bromsar. Jag tittar. Jag förväntar mig en skenande hjord av franska biffkor - men det enda som finns att se är blommande vallmo.<br /><br />...att tillbringa flera timmar i distriktets storstad (Strasbourg) med att titta på damskor i ett oräkneligt antal affärer. Ändå var det söndag. Ändå var ingen butik ens öppen. Ändå spö- regnade det. Men skyltfönstershopping är tydligen jättekul.<br /><br />...att vid varje middag höra en jubelkör utbryta över samma sak. Nej, inte de utsökta köttbitarna. Nej, inte de fantastiskt tillagade fiskrätterna. Nej, inte det gyllene Alsace-vinet.<br /><br />Men sparrisen. <br /><br /><br /><br />n n <b>Jag vet inte om det gör mig till en dålig, inskränkt, representant för det manliga släktet - men jag är ledsen, jag fattar inte alls vad som pågick.<br /><br /></b><br /><br />Så här några dagar efter hemkomsten inser jag dock att det finns andra skillnader mot alla de otaliga resor jag gjort i manligt sällskap.<br /><br />4 Jag har aldrig tidigare varje morgon studsat upp ur sängen så pigg, så fräsch utan spår av gårdagen som på den här resan. <br /><br />4 Jag har aldrig tidigare verkligen lyckats genomföra de där träningspassen jag planerat innan avfärd. <br /><br />4 Jag har aldrig sett så mycket, och lärt mig så mycket om någon plats jag besökt.<br /><br />4 Och jag har för en gångs skull lyckats komma hem utan att slösa pengar på någon meningslös tröja/ keps/t-shirt med det lokala idrotts-lagets logo på. <br /><br /><br /><br />q q Så vad blir då slutsatsen av det hela? Tja, ungefär vad jag alltid anat.<br /><br />De till och med semestrar intelligentare än oss, grabbar. <br /><br /><br /><br /> <br /><br />För övrigt ...<br /><br />...tycker jag att finska Lordi är det bästa som hänt schlagervärlden.<br /><br />
