Allt detta är gott och väl. Det gör Sverige till ett bra land att leva i, och är ofta ett stöd både för de anställda och företagsledningen.
Vad som däremot stör mig är när ansvariga inte lever som de lär. Det är våra politiker som stiftar lagar. Därför är det illa när politiskt ledda organisationer inte följer lagarna.
I veckan kunde vi läsa att de flesta verksamheterna inom Norrbottens landsting inte har upprättat jämställdhetsplaner. Att jag reflekterar över detta beror på att samma dag som detta blev känt, hade vi arbetsmiljökommittémöte här på NSD då vi bland annat uppdaterade vår jämställdhetsplan, vilket vi gör en gång per år.
Det är intressant för det ger också tillfälle till reflektion över hur det ser ut i företaget. I år kan vi konstatera att i NSDs ledningsgrupp är 40 procent kvinnor. Om man inte räknar med mig, utan endast avdelningscheferna så är hälften av avdelningscheferna kvinnor.
I redaktionsledningen är 40 procent kvinnor. Om man inte räknar med avdelningschefen, som är kvinna, är 25 procent av arbetsledarna på redaktionen kvinnor.
Av NSDs journalister är en tredjedel kvinnor. Tar man hela verksamheten är andelen kvinnor densamma, fast det varierar mellan de olika avdelningarna.
Nöjd ska man aldrig
vara, men jag tycker ändå att det känns bra att vi kommit så här långt helt utan kvotering. Alla rekryteringar har skett utifrån vilka erfarenheter och kompetens som passar bäst i varje enskild situation.
Nöjd kan man heller aldrig vara när det gäller vår bevakning. Vi vill att tidningen ska innehålla allt som våra läsare är intresserade av. Samtidigt är det en omöjlig uppgift. Vi kan inte vara överallt och vi
får inte plats med
allt i tidningen. Det
är tråkigt och det gör ibland människor
besvikna. Jag har några aktuella exempel på det.
Flera skribenter är besvikna över det dåliga medieintresset när estetiska linjen på Hjalmar Lundbohmskolan i Kiruna uppförde musikalen Chess. NSD uppmärksammade dock händelsen med en nyhetsartikel och bild på några av de medverkande
i föreställningen. Brevskrivarna tycker dock att vi borde givit detta större utrymme och haft en bild från själva föreställningen.
Inom Nyborgs PRO är man besvikna över att vi strukit delar ur ett referat från föreningens årsmöte. Man hade velat ha ett fylligare referat för de medlemmar som inte kunde delta på mötet.
Här drar vi en gräns mellan vad som är intern medlemsinformation och vad som är intressant även för läsare som inte är medlemmar. Uppgifter om vilka som väljs till styrelser och viktiga händelser i föreningen kan intressera andra än medlemmar, och publiceras därför. Medan andra uppgifter som man vill få ut till medlemmarna bäst hanteras av föreningarna själva.