Erik Brännström:

Jaa, nu vet ni nog de flesta vad denna krönika ska handla om. Det är många som sagt det, men jag hade tänkt gå in lite djupare i saken i fråga och berätta varför vår svenska förbundskapten i fotboll bör avgå. Till att börja med vill jag bara börja med att hylla Lagerbäck för det han gjort under sin tid som förbundskapten. Han har systematiskt tagit lilla Sverige till slutspel och förutom vid EM 2000 också alltid förbi gruppspelet. Men problemet med Sverige är att de inte är bäst när det gäller. De har inte vunnit en enda slutspelsmatch sedan den fantastiska sommaren 1994. Jag anser att det inte är en slump att Sverige är ett av världens bästa länder när det gäller att kvala in till EM och VM. De verkar ha ett syndrom i likhet med det spanska landslaget. Detta innebär att de alltid tippas gå långt i slutspelen, men saken är att det aldrig (med undantag av 94) blir så. Detta är naturligtvis också spelarnas fel, men jag tror att de behöver en mycket mer kraftfull och bestämd ledare, gärna i form av en skällande engelsman. Det som får mig att höja rösten först nu är naturligtvis chockförlusten mot Nordirland. Det tog länge att sjunka in. Nu befinner sig Sverige i ett flera månader långt speluppehåll och är det någon gång man ska agera så är det nu. Matchen mot Nordirland var en taktisk katastrof då vi svenska tränarstaben hade kartlagt motståndarlaget oerhört noga och det sak också nämnas att vi har en gigantiskt mycket bättre trupp än Nordirland. Lagerbäck & Co föll på sin feghet. Jag vet inte riktigt hur han resonerade när han valde att placera två matchotränade allsvenska spelare (Ander Svensson och Niklas Alexandersson) istället för två spelare som är nästan ordinarie i två av Europas bästa lag. Då pratar jag naturligtvis om Christian Wilhelmsson och Kim Källström som i tur och ordning representerar AS Roma och Lyon. Till skillnad från många andra så klandrar jag inte Lagerbäck för Zlatan-affären då vår svenska världsstjärna bojkottade landslaget och förbundskaptenen länge inte rörde ett finger för att få tillbaka han. Det var ju trots allt Zlatan som tillsammans med Christian Wilhelmsson och Olof Mellberg hade brutit mot regler som gällde under förberedelserna som var inför landskampen mot Liechtenstein. Jag anser att Lagerbäck gjorde rätt i saken och att laget alltid är större än individen. Det bör också påminnas att de andra två syndarna valde att komma tillbaka till landslaget långt före Zlatan. Resultaten var ju trots allt ändå på topp och det är det enda som räknas för mig. Jag var själv på plats på Råsunda och såg matchen mot Spanien som Sverige vann med 2-0 och måste säga att jag var mäkta imponerad. Men det var då det. Tillbaka till vårt nuvarande problem. Enligt mitt tycke var detta Lagerbäck tredje stora misslyckande som ledare för vårt älskade landslag. De två andra gångerna när han tillsammans med Tommy Söderberg floppade i EM 2000 och Tysklands totala överlägsenhet mot oss i senaste VM slutspelet har jag haft överseende med. Men nu känner jag att "råttet är mågat" som Per Ledin skulle ha sagt. Nästa landskamp mot Danmark är nästan av att vinna eller försvinna karaktär och för att nå det önskade resultatet som skulle innebära vinst krävs det radikala förändringar anser jag. Dessa förändringar bör vara i form av en ny förbundskapten. Tyvärr ligger inte beslutet i mina händer, utan det är i Svenska fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell som har detta känsliga ärende att handskas med. Varför ska det då ske just nu, mitt under pågående kval. Lagerbäcks fans (om han nu har några) menar på att detta endast var en engångsföreteelse och att det kommer bli bättre. Jag håller inte med. Vi kan inte hålla på att chansa och hoppas. Vad jag vill se är en ny förbundskapten. Det skulle verkligen röra om i grytan och jag tror då att alla spelare skulle kämpa lite mer eftersom de "givna" spelarna inte skulle vara det längre. En del spelare tror jag känner sig lite vana vid landslagsläger och den absoluta tändningen finns inte där. Med en ny röst i omklädningsrummet är jag säker på att detta skulle ändras och att den fegfotboll som Lasse Lagerbäck predikat för så länge nu skulle ändras. Man måste våga ge mer oprövade spelare som Kennedy Bakircioglü, Sharbel Touma och Lasse Nilsson chansen. Alla dessa spelare med Kennedy i spetsen har gjort mycket bra ifrån sig i den holländska ligan och bör få chansen. Tyvärr verkar inte Lagerbäck vara man nog att ta sådana beslut. Han verkar istället gå efter linjen gammal är äldst. Slutligen vill jag avsluta med att skicka mina varmaste hälsningar till personen Lars Lagerbäck. Det låter absurt med tanke på allt som skrivits ovanstående, men jag är trots allt imponerad av allt som han har gjort som förbundskapten och har inget emot honom som människa. Men alla sagor tar slut någon gång och nu är tiden inne för Lagerbäck att inse att äventyret är över - för den här gången.

Erik Brännström:

Söndagskrönikören är exklusiv för webben och publiceras inte i papperstidningen. Denna vecka skriver fotbollsintresserade Erik Brännström om det svenska fotbollslandslaget.